The Couch

Det här får bli sista weckans tips på ett tag. Väljer att lägga projektet på is tills vidare. Efter ett par veckor med försenade inlägg så har jag till slut erkänt för mig själv att jag kanske inte riktigt har den där berömda glöden som behövs. Andan kan infalla när som men just nu får ni klara er utan tipset. Tror nog inte så många av er sörjer allt för mycket.

FILM: Lejonkungen
Här kommer en no brainer. Har ni inte sett den har ni nog spenderat livet under en sten på havets botten. Såg om den på midsommarafton och gåshuden var nästan ständigt närvarande. En stor dos nostalgi som spelar in såklart men när det kommer till tecknad film om musikalsjungande djur på den afrikanska savannen så finns det inte mycket som slår detta. Om något ens.

LÅT: Vapour Trail - Ride
Från ren allmänbildning i tipset ovan kommer här en doldis (för mig iaf). Upptäckte den via en bok jag läser just nu (the perks of being a wallflower) och hade det inte varit för den så hade jag nog med all sannolikhet inte upptäckt den så snabbt.

Så, det var det sista ni kommer få höra på ett tag från mina film-och-musiktips! Eller så sitter jag där på söndag och känner hur det kliar i fingrarna. Känns inte så sannolikt men konstigare saker har hänt.

Har ni hört tex att dom släppt chips med toast-smak på?

FILM: Little Miss Sunshine
Den som har mage att inte gilla denna toksköna och samtidigt helgalna film borde få stirra in i en vägg för resten av sitt liv.

LÅT: Fix you - Coldplay
Det finns människor där ute som på allvar hävdar att detta är en av världens bästa låtar. Jag säger: dom är definitivt inte fel ut!

Börjar nästan kännas mera som regel än undantag att jag ursäktar mig för att weckans tips är försenat... Men jag har alltid en bra ursäkt. Dvs innan jag skrivit ner den här och inser att jag lätt hade hunnit om jag bara ansträng mig så jag skippar det snacket idag och går rakt på sak!

FILM: (500) Days of Summer
Om man ska klassa (500) Days of Summer för nåt så får det väl bli romcom. Gör man det är den det överlägset bästa som producerats inom genren, men det vore samtidigt att förelolämpa filmen för det här ju, som ni vet, inte en kärlekshistoria utan bara en historia om kärlek och något sådant kan man inte slarva bort genom att skämta om den. Däri ligger filmens styrka, den vågar vara galen och "quirky" men berättar samtidigt en historia om kärlek där allt inte slutar med att de nygifta rider iväg mot solnedgången. Samtidigt är vissa scener så genialiskt och skruvat designade i sitt utförande att man blir förvånad över att filmen får ihop det på nåt sätt. Svårt att sätta ord på allting så jag råder att bara gå och se den. Se så. Off you go!

LÅT: A real hero - College & Electric Youth
Ni som sett filmen Drive känner säkert igen denna och även om den passar perfekt in i filmen är den minst lika bra på egna ben. En låt att bara luta sig tillbaka till!:)

Yes, ni läste rätt! Idag står det söndag i rubriken för veckans tips. Dubbeltips denna vecka blir det pga mitt förra sena inlägg.

Vi går väl rakt på sak idag!

FILM: Den bästa sommaren
*FLÄMT* Han tipsar om en svensk film! Nä, nu kommer jag aldrig mer besöka denna blogg... Då säger jag, lyssna på mig för jag vet att svensk film har ett ganska sunkigt rykte (iaf i mina vänkretsar) men det här är faktiskt bra. Har svårt och svara på om det beror på att den antingen känns ickesvensk eller om den helt enkelt är en bra svensk film. Lite halvflummiga begrepp men det är rätt och slätt en otroligt fin och gripande film. Den handlar om att hitta sin plats och att den kanske inte finns där du först anar det. Såg den första gången på högstadiet med skolan men den håller än idag. Dessutom kan man inte ge Kjell Bergqvist  nog med beröm för att spela en av de grinigaste och skönaste gubbarna i svensk filmhistoria:)

LÅT: Bright Eyes - Art Garfunkel
En specialskriven låt till kaninfilmen Watership Down (som ni förresten också bör se) från -78. Vet inte om det enbart beror på att jag förknippar låten med den vackra scen som den spelas till i filmen, eller något annat, men jag tycker det här är en av de mest rörande låtar att lyssna på. Är inget större fan av Garfunkel annars men just i den här låten träffar han alla akord i min musiksmak. Tål att lyssna på många gånger...

Och hittade tyvärr ingen annan video än med en med massa lökiga bilder på gulliga djur så titta inte på fanskapet utan lyssna bara...

Skamligt, skamligt... Jag vet. Skamligt.

Två dagar sent. Skippar ursäktandet (fast jag började faktiskt jobba på Big Brother igår så hade mycket annat och tänka på) för vem vill lyssna på sånt?;)

FILM: Nausicaä från vindarnas dal
Innan du ignorerar denna film pga att du inte kan uttala det första ordet i dess titel så ska jag klargöra att det uttalas {Naosicka}. Så nu fick jag använt det där tecknet på mitt tangentbord. Först gången.

Nausicaä är Hayao Miyazakis andra film och är från -84. Faktum är att det var först andra gången som jag såg om den som jag förstord värdet i detta framtida apokalypsdrama. Är inte riktigt uppe bland hans allra bästa filmer men den sista kvarten framför allt som gör den fullkomligt magiskt. Yep, Sebastian drar till med ordet magiskt. Men ni kommer förstå... Musiken, bilderna... 20 tonsinsekter har aldrig varit så pretty!


LÅT: Let us quest - Steve Jablonsky
Ah! Äntligen lite filmmusik, tänker säkert många av er där ute. Eller ja, kanske. Hur som helst, syftet med det här tipset är ju att introducera er till låtar jag älskar men som också kanske inte så många av er känner till. Den här låten här tror jag definitivt är en sån. Gräver man lite så är det svårt att tro att en sån här episk och pampig låt hör hemma i en av senare års mest bisarra komedier (Your Highness), men det gör den! Och strunt samma om filmen är lite sådär, lyssna istället bara på låten! Halvvägs in när ledmotivet drar igång är jag lyckligast på jorden:)

FILM: I love you, man
Väldigt sällan som jag faller pladdask för såna här filmer men det här är verkligen en bromance-film som är nästintill perefkt. Kemin mellan Jason Segel och Paul Rudd är verkligen klockren och humorn känns varken krystad eller fånig utan faller sig utmärlt till handlingen. Se, njut och se om den!


LÅT: Zookeeper's Boy - Mew
Hade först tänkt att tipsa om låten Special som också tillhhör bandet Mews reportoar men kom på att jag en gång för länge sen (före tiden av Weckans tips) redan tipsat om den plus att jag ville tipsa om en kanske lite mindre mainstream låt av dem. Det fick bli Zookeepers's Boy som jag har noll koll på vad den egentligen handlar om men melodin och sången gör detta till något väldigt udda som jag tokälskar. Första gången jag hörde låten lyssnade jag säkert på den sju-åtta gånger på raken. Men glöm inte Special heller. Grym låt!

Hmm, två stycken weckans tips-inlägg på raken. Har blivit jävla mycket jobb nu i veckan så har inte hunnit fylla ut med nåt inlägg mellan men ska se om man hinner plinka iväg nåt imorrn för det har definitivt hänt grejer att blogg om vill jag lova. Men tills dess får nu nöja er med detta.

FILM: Trolljägaren
Ibland dyker det upp filmer som helt enkelt inte ska lyckas. En sån film är Trolljägaren.

Den är norsk.

Det är en norsk film med dataanimerade troll.

Det är en norsk fakedokumentär (mokumentary) a la Blair Witch Project med dataanimerade troll.

Och det är just dom tre punkterna som gör den så fenomenalt grym! Den använder alla sina uppenbara nackdelar och omvandlar dem till positiva egenskaper. Den tar ett löjligt tema och behandlar det med extrem realism, eller ja så realistisk det nu kan bli och reslutatet är min personliga favorit inom found footage-genren (klicka på länken för att läsa mer).

LÅT: Dieseldöden - Raubtier
Det här kan vara för hårt för en del av er där ute men jag är helt knäsvag för detta norrlänska vidunder till band! Grymtish!

Ber åter igen om ursäkt för ett försenat tips. Men fortfarande bara två gånger hitills som jag missat deadlinen med ett dygn. Hoppas ni kan stå ut med det och låta era liv fortgå ändå. Hade Sofia på besök hela gårdagen så fanns inte så mycket bloggtid till övers. Men här kommer det iaf!

FILM: Yrrol
Det finns vissa filmer som man skäms över att man inte sett. Yrrol var en sådan film utan att jag visste om det. Visst, jag kände väl till den och fick ofta folk att höja på ögonbrynen när jag berättade att man inte sett den. Men det är såhär i efterhand som jag själv skäms över mig sjölv för det var länge sen jag skrattat såhär mycket åt en film och att jag gått miste om en sådan pärla är skamligt. En samling hopsamlade löst kopplade sketcher på 90 min kan man lätt beskriva Yrrol som men det geniala och den sjuka humorn i (nästan) varje scen som gör denna så briljat. Och glöm inte... "Jag har ätit pannkaka!"

LÅT: Regina Spektor - All the rowboats
Här är en artist som säkert många av trodde jag skulle tipsa om tidigare men ville spara henne och såg chansen nu då hon precis släppt sin senaste singel. Galet sjukt snygg video har ryskamerikanska damen Regina dessutom knåpat ihop. För detta är verkligen musik när både text och melodi är i nästintill perfekt samlang! Yep, stora ord men bara en sån sak som att jag faktiskt lyssnar på texten i en artist låtar säger nåt om henne. Hon har många guldkorn så denna låt är bara en början!

Woho, weckans tips firar tio veckor! Idén uppstod ju eftersom jag egentligen vill starta en diskussionspodcast som rör liknande ämnen men eftersom den önskan ännu inte gått i uppfyllelse så kör jag på här! Ända sen jag startade bloggen har jag velat ha ett återkommande veckoinslag som ger läsarna en trygghet av att veta att det kommer iaf alltid minst ett inlägg i veckan. Och hitills har jag väl ehem, lyckas med det (i 9 fall av 10 at least) nästan till 100%. Sen om ni bryr om vad jag säger, det är en annan femma:)

FILM: Supersugen
Det finns så otroligt många mediokra komedier eller som bara kan klassas som OK. Jag vet att jag är jäkligt svärflirtad på skrattfilmsfronten och att jag enligt många har otroligt kass humor (Hallô alla göteborgare i min fanclub!) typ Scary Movie 3 men ibland så hittar man filmer som Supersugen som egentligen är ännu en grov kuck-och-sex-komedi men som lyckas vara så fruktansvärt rolig tack vare sin ensamble och samtidigt berätta nån form av vettig story. Har sett den tre gånger och precis som ett gott vin blir det bättre med åren. Även om jag är av åsikten att vin oftast smakar skit ändå men metaforiskt så passar det in på filmen:)

LÅT: Without you - Beware of the Boo
Helt otroligt att jag ens lyckades hitta denna på youtube men med ynka 7 lyssningar så var jag inte helt fel ute med att ingen känner till dessa. Min bror som tipsade mig om dessa för säkert 5 år sen och då var jag inte så insatt i musik så jag antog väl att de här såklart snart skulle slå igenom men shi fick man. Deras myspace-sida (ja, myspace! Sa ju att det var ett tag sen) har inte uppdaterats på säkert också 5 år men tur att deras 5 låtar fortfarande är hur grymma som helst. Denna är nog kanske bäst. Enjoy!

FILM: Kingdom of Heaven
Sällan har en film fått ta så mycket kritik för att sen rädda det med en director's cut-version. Tyvärr är det alldeles för få som tycks känna till denna bortglömda Ridley Scott-film. Majoriteten av de som sett den såg den mest som en axelryckning och när de sen fick höra att det finns en förlängd version av filmen som är nästan 40 min längre förstår jag att de inte direkt kastar sig över den. Men så fel man kan ha! Scott har själv sagt att det var studion som tvingade honom att klippa ner den och därmed ta bort flera viktiga plot pionts. Till att börja med så gillade jag originalfilmen mer än de flesta men det är verkligen när de extra 40 minuterna tillkommer som det gör skillnad. Så låt inte det halvunkna ryktet kringa denna korsriddarsaga skrämma er (eller Orland Bloom i huvudrollen) utan leta upp director's cut-versionen och njut av storyn, det snygga fotot och ett av 2000-talets bästa soundtracks.

LÅT: Skinnarviksberget - Amanda Mair
En ny bekantskap för mig! Hela fem dagar färsk för att vara exakt. Broder Daniel (yes, min riktiga brorsa) som tipsade mig om henne och just denna låt och vad kan jag säga. Du hade rätt. Grymt bra musik med enkla medel. Blott 17 år och lidingö-bo är hon så damen ska verkligen ha credd för hennes musikaliska förmåga.

Och så har man vinkat adjö av mor, far och bror som var på besök här fredag-söndag. Blev bla medbjuden på en konsert med Brolle Jr inne i stan. Känner i stort sett inte till nåt om hans låtar förutom Playing with fire men va en kul upplevelse att se alla tanter och gubbar av varierande ålder digga med i sina säten. Hanns även med två besök hos Hjälrotharna där kusin Chris också var.

Men idag säljer jag ut mig! Eller rättare sagt, idag är jag inte blyg med att erkänna att jag bara promotar Hungerspelen! Filmen hade premiär i fredags och jag gick på en visning tillsammans med Johan vid 21 på kvällen. Och bara för att göra det officiellt skriver jag det här på bloggen: FÖRLÅT! Det var den värsta visning jag varit på. Nånsin. Om jag säger såhär: hade nån erbjudit sig att starta ett hungerspel med alla fjortisar i salongen där de skulle få massakera varandra så hade jag utan tvekan sagt ja! Fatta, era små liv, att man ska HÅLLA KÄFTEN i en salong. Jag behöver ingen jävla live commentary där ni (yes, jag pratar rakt till er!) snackar och redogör varenda liten detalj utan låt mig bara se filmen. Och varför måste ni göra det till nån jävla twilight genom att applådera, skratta och "ooooo":a så fort era svärmorsdrömmar dyker upp på duken. Jag har full förståelse för olika fans men ni måste ändå lära er att visa respekt för oss som verkligen inte gillar att se på filmer med minst två kompisar tjatandes i öronen. Både filmen och boken förtjänar bättre än så. Om ni inte fattar det har ni inget med Hungerspelen-serien att göra. Fuck off. Så. Nu har jag avreagerat mig igen.

FILM: Hungerspelen
Tur att filmen levererar så pass hårt när publiken gör allt för att förstöra den. Vid det här laget känner väl de flesta till storyn och allt jag kan säga att filmen är extremt trogen boken. Filmen har en ganska skitig look som grundar den i verkligheten på ett väldigt snyggt sätt. Den stundtals skakiga handkameran gör också att den nästan får en dokumentär känsla som jag gillar! Men framför allt är det här Jennifer Lawrence film som huvudrollen Katniss. Hon gör att man bryr sig och även om jag tvivlar på att hon kommer få några priser alls (oscarsjuryn har ju en ganska konstig förmåga att glömma bort filmer som inte släppts oktober-december) så förtjänar hon all beröm.

LÅT: Abraham's Daughter - Arcade Fire
Filmlåtar brukar oftast variera i kvalitet men denna gillar jag skarpt. Plus att slutet av filmen förhöjs tack vare den.

Ahh, hemma efter en dag full av jobb och badminton. Great stuff, my friends! I övrigt har helgen bjudit på mer jobb (fan, va gött det fortfarande känns att säga att man jobbat btw) och S:t Patricks Day-firande i Gamla stan. Men roligast var nog fredagkvällen med en bag in box på Johans infravärmeupphettade balkong och efterföljande charader med hans inneboende. Att man bara fick ca fyra timmars halvkass sömn på hans soffa känns bara som en petitess i sammanhanget!

Men rubrien lyder ju weckans tips så här kommer det!

FILM: Bridge to Terabithia
Termen barnfilm har definitivt en negativ innebörd men när jag ska förklarar Bridge to Terabithia så kan jag inte undgå att använda den. För nr 1: den innehåller barn och nr 2: själva storyn handlar om att leka och det gillar barn. Men där filmen briljerar så stort är igenkänningsfaktorn. För även om man är vuxen så har vi alla lekt och när filmens huvudpersoner Jess och Leslie bygger upp en hel fantasivärld handlar det för dem om att försvinna iväg från den bistra vardagen med frånvarande föräldrar och mobbande skolkamrater. Inte bara för att det är kul att leka. Och det är djupet och det mörka som gör filmen till en av mina absoluta favoriter i genren. Du är ond om du inte sitter djupt rörd vid eftertexterna.

LÅT: Mein hertz brennt - Rammstein
Tvära kast här för kommer kanske mitt hårdaste tipps hittils från en av mina favoritgrupper Rammstein. Den tyska undergruppem har gjort mycket bra musik men jag väljer ändå denna låt. Alla ni som sett Lilja 4ever kommer nog med all sannolikhet ihåg den. Det var där jag hörde den första gången. Kombinationen av tunga gitarriff, stråkar och Till Lindemanns grova stämma gör det här till en ren njutning. Kom igen allihopa, nu njuter vi!

FILM: Harry Brown
Gammal är äldst sägs det ju (no shit!) men skulle nog vilja tillägga "gammal är bäst" också. För det är precis grejen med Harry Brown. Vad skulle du göra om pensionärsgubben i huset bredvid helt plötsligt tog lagen i egna händer? Ja, förhoppningsvis har du då sett denna film så du vet hur du ska handskas med situationen. Michael Cain är stentung som ilsken men sympatisk gubbe i en film som alla bör se.

LÅT: Stand my ground - Within temptation
Nightwish var bandet som fick mig att falla för metalgenren men frågan är om inte Within temptation har ett bättre låtgalleri? Jag låter den diskusionen vara för en annan gång men väljer ändå den här låten som representation för varför nog metalgenren är min favorit. Kombinationen av stråkar och en symfoniorkester med tunga gitarriff är i mina värld svårt att motstå.

Ve och fasa, jag vet, jag glömde att blogg igår. Får skylla på sömnbrist och jobb (otroligt skönt att äntligen kunna skylla på jobbet). Ska försöka åtgärda det (och förra veckans rekordkorta inlägg) genom att kräma på med orden... Jag ber om ursäkt får den sista meningen. Men ibland vill jag också låta cheesy.

FILM: Voices of a distant star
Ibland önskar jag att jag var precis som Makoto Shinkai som skrev, animerade och producerade Voices helt själv. Och gjorde en sjukhelsikes film av det. Där har vi skillnaden mellan honom och mig:P Enligt mig är det här så vacker film blir. Man kan läsa in hur mycket som helst i hans ofta ganska udda val av kamerabilder (det är ett budgetdrag, jag vet, men o så snyggt), men ett stiligt yttre gör inte en hel film. Tur då att filmen även har en av de mest fascinerande storys jag sett. Den handlar nämligen om en tjej och kille som försöker kommunicera genom rymden med sms och tro mig, du kommer inte klagar längre på att nån är seg på att svara på textmeddelanden efter att ha sett denna:) Och för er nördar som ännu tvekar: den innehåller mechs. Så, gå och titta nu.

LÅT: Devil in a midnight mass - Billy Talent
Funderade länge på att till slut introducera er för en av de genre som ligger mig närmast hjärtat, nämligen sympohinoc metal men det får vänta en vecka. För att fira att grabbarna i Billy Talent utannonserade att de kommer hit till Stockholm till sommaren nu i veckan så kändes det givet att ta en låt av dem. Valde just denna eftersom det är den jag har tydligast minne av från Karlskogatiden då jag började lyssna på dom. Vet inte hur många gånger jag sprang i takt till denna under mina joggingrundor. Den va en grym adrenalinkick, I'll tell you that.

Hoppas jag äro förlåten för det en dag sena inlägget. Vore kul att få lite feeback från er som läser dessa. Just nu är nu bara siffror i min bloggstatistik över besökare.

Tjofräs!

Får tyvärr bli en supersnabb för ska strax iväg på en eventuell oscarkväll/natt!

FILM: Pan's Labyrint
Typ världens bästa film. Typ.

LÅT: Zooey Deschanel - So Long
Top 10 vackraste qvinnan+en assvängig låt kan ju inte bli annat än awesome. Btw, bli inte rädda för den för att den är med i soundtracket till senaste Nalle Puh-filmen:P

*PUST* Sådär! Enjoy!

FILM: The Go-Getter
Det här är troligtvis den minsta lilla film jag nånsin fått en totalcrush på. Den hade premiär på Sundance-festivalen 2007 och fick sen ynka tre dagars tid på några få utvalda biografer i ett par områden i USA. Så vitt jag vet släpptes den aldrig i något annat land heller. Att jag ens sett den borde vara fantastiskt och just fantastisk är vad den är. Jag har ju en personlig fallenhet för lite halvskruvade indiefilmer och den här klassar helt klart in där även om den är av den mer allvarliga typen. Handlar om en killes resa över USA i en stulen bil som ägs av en tjej spelad av Zooey Deschanel. Av en slump ligger hennes telefon kvar i bilen så under hela hans tjuvresa talar de nästan konstant i telefon samtigt som det sker saker runt i kring dem. En ärlig och sann film om att växa upp. Det enda negativa som jag kan se det är att Zooey valde en annan man...

LÅT: Scars on broadway - Chemicals
Tog mig ett par lyssningar för mig att riktigt, riktigt gilla hela deras album men denna låt fastnade jag direkt för. Så sjukt härligt brutal rakt igenom med nästan epileptiskt snabba trummslag! Plus att den har en av de bästa rockrefrängerna enligt mina öron. Håller tummarna för att bandet lyckas få ihop mer än ett album för vore ett otroligt slöseri av talang annars.

Det här börjar ju bra:P Höll nästan på att glömma bort det redan efter en vecka! Men som sann Hansson-anda dyker jag alltid upp iaf. Så här har ni denna veckas tops!

FILM: Eden Lake
Från förra veckans deckare går vi över till skräckgenren och en film som jag så glad jag stannade upp och tittade på när jag råkade snubbla in på den under öppningsscenen på TV. Är inget för den känslige men för er som kan bortse från det blodiga så finns här en av mina absoluta favoritskräckisar. Rå psykologisk "panikskräck" som iaf grep tag i mig så hårt att jag var helt hyperaktiv efteråt. Dessutom kan barn va de bästa av filmskurkar.

LÅT: The Moon (klicka HÄR för remix)
Det hade ju inte varit jag om jag inte förr eller senare tipsat om en tv-spelslåt. Den första att få representera den digitala videoorkesterns värld (ha, sug på den ni!) är inte nåt som man kanske kan förvänta sig av mig (alltså inget Final Fantasy eller Zelda) utan låten The Moon från NES-spelet Duck Tales. Yep, Knatte, Fnatte och hela kalaset. Har aldrig självt ägt spelet men minns att jag spelat det som liten hos kusiner. Länkar både till originalversionen och en remix (för er som inte tåla 8-bitsgudomlighet=P).

Enjoy!