3D Dot Game Heroes (Tisdag 30/3)
Äger inte det här spelet sönder min PS3:a så vette fan vad jag gör!!! Kan bli den ultimata retroupplevelsen...nånsin!
Gametrailers preview kan ni kika på HÄR.
The bloody kind (Måndag 29/3)
Min insats som Shanti Roneys högra arm gick som en dans. Ett ilsket rött litet märke av byggbett-size är mitt bevis till omvärlden (tills serien har premiär) på min insats som blodgivare i Våra vänners liv. Herr Roney och jag har tydligen väldigt lika armar så jag fick va hans stand-in på inspelningen igår när hans karaktär skulle lämna blod. Va faktiskt ganska kul och en bra update på att sprutor inte gör ont. Kändes knappt. Och 400 kr som belöning satt ju inte helt fel (även om vår kära regering kommer roffa åt sig 33% av den).
Det som lyckades toppa min blodutgjutelse va när jag nån timme senare fick hoppa in som usk (nej, ingen släkting till orcher utan undersköterska^^) och prommenera fram och tillbaka i en korridor iförd vit sjukhusutstyrsel och stetoskop hängandes runt halsen. Fick även en namnbricka med namnet "Hassan Shaker" på=P So far är jag därmed uppe i tre statistroller i denna serie (speeddatare va min första). I bästa fall kommer man väl se att det är jag men blir inte förvånad ifall man bara skymtar förbi som nån skugga...
Har upptäckt att jag skriver alldeles för lite om film på den här bloggen, trots att det är ett av mina största intressen. Såg skräck-thrillern The Fourth Kind härom kvällen. Har varit sugen på den ett bra tag nu eftersom den handlar om alien-bortföranden: ett ämne som jag är dödligt nyfiken på men som samtidigt representerar min absolut värsta mardröm. Kan ha varit kombinationen av de två som gjorde att jag gillade den så mycket men fyyyyy fan för natten till lördag. Jag skojar inte asså=P Såg läskiga ugglor, föreställde mig aliens utanför fönstret och hörde viskande sumeriska röster i flera timmar innan jag, stel i hela kroppen, somnade. Brukar så gott som aldrig bli så rädd av en film men den här tog banne mig priset.
Med andra ord... SE DEN!=)
Det som lyckades toppa min blodutgjutelse va när jag nån timme senare fick hoppa in som usk (nej, ingen släkting till orcher utan undersköterska^^) och prommenera fram och tillbaka i en korridor iförd vit sjukhusutstyrsel och stetoskop hängandes runt halsen. Fick även en namnbricka med namnet "Hassan Shaker" på=P So far är jag därmed uppe i tre statistroller i denna serie (speeddatare va min första). I bästa fall kommer man väl se att det är jag men blir inte förvånad ifall man bara skymtar förbi som nån skugga...
Har upptäckt att jag skriver alldeles för lite om film på den här bloggen, trots att det är ett av mina största intressen. Såg skräck-thrillern The Fourth Kind härom kvällen. Har varit sugen på den ett bra tag nu eftersom den handlar om alien-bortföranden: ett ämne som jag är dödligt nyfiken på men som samtidigt representerar min absolut värsta mardröm. Kan ha varit kombinationen av de två som gjorde att jag gillade den så mycket men fyyyyy fan för natten till lördag. Jag skojar inte asså=P Såg läskiga ugglor, föreställde mig aliens utanför fönstret och hörde viskande sumeriska röster i flera timmar innan jag, stel i hela kroppen, somnade. Brukar så gott som aldrig bli så rädd av en film men den här tog banne mig priset.
Med andra ord... SE DEN!=)
Konsten att skratta (Torsdag 25/3)
Det här med att skratta är en mystisk sak. Man skrattar när nånting är rolig. Principen är enkelt. Men ändå så skrattar folk åt olika saker. Att definiera termen "roligt" blir därmed betydligt svårare. Vad är humor? Själv så blir jag oerhört glad när jag lyckas få någon att skratta. Detta har att göra med människans längtan efter att ständigt bli uppskattad. Och att få någon annan att dra på smilbanden är ett sådant sätt.
Att skratta till kan också räknas som en trygghet, t.ex. när man inte riktigt vet hur man ska reagera eller bara vill ge personen mittemot en reaktion (inte kul att bara sitta tyst). Frågan jag ställer mig är hur folk kan orka skratta så mycket eller att besvara något de inte fann superkul med en lite fyndig kommentar som rör skämtets ämne. Ett exempel: person nr 1 säger "Haha! Han va verkligen gul!" varpå person nr 2 svarar "Ja, han såg ut som en banan." Lägg märkte till att person nr 2 inte skrattar tillbaka utan enbart släpper ur sig en kommentar. Varför då? undrar jag. Då känner sig ju person nr 1 inte lyckad. Här brukar jag ALLTID åtminstone säga "hehe" iaf. Nån kommentar brukar det oftast inte bli eftersom jag egentligen inte fann det person nr 1 sa roligt. Men uppenbarligen är jag i minoritet för folk runt omkring mig skrattar verkligen på riktigt.
Hela tiden.
Inte bara nåt safety-skratt, utan de finner verkligen otroligt mycket riktigt kul. De måste tycka det är kul eftersom de gör det hela tiden och dessutom utvecklar sitt skratt till en kommentar som i sin tur leder till ett underhållande samtal.
Hela tiden.
Inte bara nåt safety-skratt, utan de finner verkligen otroligt mycket riktigt kul. De måste tycka det är kul eftersom de gör det hela tiden och dessutom utvecklar sitt skratt till en kommentar som i sin tur leder till ett underhållande samtal.
Med andra ord man måste vara begåvad med skrattets gåva för att kunna umgås med människor. Annars sker inte ett piss.
Vad jag ville ha sagt med det här inlägget är svårt att peka ut. Lite tips på hur man uppskattar roligheter skulle gärna sitta fint från er. För själv orkar jag inte sitta och fake-skratta. Men sånt måste man ju göra om man är tråkig. Eller så sitter man bara tyst och accepterar sitt öde.
=(
En dag som denna... (Tisdag 23/3)
...händer inte mycket.
Har inte kunnat blogga lika mycket här på SVT som på STRIX. Inte lika mycket dötid då datorn bara står och tuggar. Min dator är inte heller lika dold från nyfikna ögon här vilket ökar chansen för att bli busted mitt under en snabbkik på facebook.
Lyckades före lunch hitta en bebis till inspelning på söndag och onsdag nästa vecka. Fick hjälp av en ohyggligt hjälpsam barnmorska på Danderyds sjukhus som gick på (citat) "barnjakt" direkt när hon lagt på luren. Skönt att man slapp tänka mer på det. Var min sista riktigt stora uppgift här på SVT som jag tänkt ägna den återstående veckan åt, men det löste sig snabbare än mina samtal med pappas chef ("Pappa hemma?", "Nej", "Hejdå" KLICK).
Onsdag nästa vecka är min sista dag här på Våra vänners liv. Passande att scenen vi ska spela in är en (iscensatt) förlossning: en ny varelse kommer till världen samtidigt som jag förlöses ut här från SVT... just a random though=P Kommer förhoppningsvis få stanna kvar som back-up/extrahjälp och hoppa in de dagar då det är mycket på kontoret eller inspelningen. Men man får se.
Peace out
Har inte kunnat blogga lika mycket här på SVT som på STRIX. Inte lika mycket dötid då datorn bara står och tuggar. Min dator är inte heller lika dold från nyfikna ögon här vilket ökar chansen för att bli busted mitt under en snabbkik på facebook.
Lyckades före lunch hitta en bebis till inspelning på söndag och onsdag nästa vecka. Fick hjälp av en ohyggligt hjälpsam barnmorska på Danderyds sjukhus som gick på (citat) "barnjakt" direkt när hon lagt på luren. Skönt att man slapp tänka mer på det. Var min sista riktigt stora uppgift här på SVT som jag tänkt ägna den återstående veckan åt, men det löste sig snabbare än mina samtal med pappas chef ("Pappa hemma?", "Nej", "Hejdå" KLICK).
Onsdag nästa vecka är min sista dag här på Våra vänners liv. Passande att scenen vi ska spela in är en (iscensatt) förlossning: en ny varelse kommer till världen samtidigt som jag förlöses ut här från SVT... just a random though=P Kommer förhoppningsvis få stanna kvar som back-up/extrahjälp och hoppa in de dagar då det är mycket på kontoret eller inspelningen. Men man får se.
Peace out
S:t patrick's Day (Lördag 20/3)
Blinded by the Light är en grym låt. Och tur är väl det för jag har hört den en hel den den senaste veckan. Det är nämligen FF13:s battle theme-låt. Jepp, det här spelet har en sådan... till skillnad från FF12 som nöjde sig med att bara låta lite annorlunda under bossfighterna. Men så var ju det spelet en aning udda (läs KASST).
Förutom en hel del springande i tv-spelsvärlden Coccon så har man hängt med skånepigan Frida från klassen som tillfälligt flyttat upp hit från Malmö under en månad pga slutprojektet. Firade S:t Patrick-s day med henne och Marika genom att hänga på Chaplin's Bar. En heltrevlig kväll som jag fick sota för dagen efter då jag vaknade lätt illamående och med bankande huvudverk, något som är helt obegripligt eftersom jag bara drack två öl och en cider... Men en pizza vid lunch på jobbet löste det mesta.
På torsdag bar det av till gröna linjens ändstation direkt efter SVT: Hässelby strand där Marika, Kerin och Frida bor. Man blir lika förvånad varje gång någon man känner här i Stockholm faktiskt bor i ett hus, vilket de gjorde. Sånt kostar ju miljoner. Först blev det några rundor jeopardy där jag inte direkt kan skryta med några fantastiska resultat. Trots att jag och Kerin egentligen borde hamnat i final under första rundan då jag sa den engelska titeln på en film som söktes. Ingen visste om det va rätt eftersom svaret stod på svenska (Den sista färden) så vi sket i det. Fan också! Den hundringen kunde varit nyckeln till seger.
Imorrn gäller det att vara vaken vid tolvtiden. Då kommer medlemmarna i mitt tre dagar gamla färskingteam hit; Johan och Sandra (Aho). Vi ska snacka idéer till slutprojektet. Ska bli intressant att se vad de har för åsikter om dett manusförslaget jag lämnat fram... Har upptäckt i efterhand att det påminner en del om mitt slutprojekt i Karlskoga (Eutanasi) men förhoppningsvis blir det slutliga resultatet nåt helt annat. Man vill ju inte nischa in sig.
Tryck F5 (Torsdag 18/3)
Fick ett samtal från min mor härondan. Tydligen har mitt bakgrundslager här på bloggen krånglat, gjort det svårt att läsa texten. Har också lagt märke till det så bytte source häromdan så allt ska va frid och fröjd nu. Ni som dock fortfarande inte kan läsa det här tryck på F5 så uppdateras sidan (fast om ni inte kan läsa det här, hur ska ni då veta hur ni ska lösa det...? Hmm... Aja, skitsamma).
Myiazaki-kväll (Söndag 14/3)
Precis tillbaka efter att ha pulsat runt i halv meter djup snö borta på Rudan: Handens egen variant av (jogging)spåret i Strömstad. Har verkligen fått upp ögonen igen för "världen utanför" sen solen beslöt sig för att komma fram ur sitt vinteride. Ingen ångest varje gång man måste sätta foten utomhus längre.
Idag sticker ett par i klassen till Afrika för att filma sitt examensarbete. Härlig piska i ryggen på mig själv. Måste verkligen fatta ett beslut om hur jag ska göra med mitt eget slutprojekt. Har ju ett par möjligheter, men ska i vart fall försöka skriva färdigt mitt eget manus (den om tågen, remember?) idag. Hinner nog inte bort till Jontes fru Jojjos studentfirande, men hann gratta henne igår åtminstone. Hade nämligen Hayao Myiazaki-kväll här igår tillsammans med hon, Jonte, Marika och Kerin. Vi hann visserligen bara plöja igenom två stycken (Lupin III som jag inte sett tidigare och matinépärlan Laputa) men ska inte klaga! Inte så ofta man lyckas samla ihop så "mycket" folk här på Vallagränd 5 så gäller att ta tillvara på ze moment.
Final Fantasy XIII är grymt btw. 14 timmar spelade så länge... Håller på detaljerna tills jag postar min recension här;)
Tjingeling tills vi höres igen!
Nuff said (Onsdag 10/3)
=)
Sporta (Lördag 6/3)
Ibland tar mig sig vatten över huvudet. Bokstavligen talat. Hade ännu en fredag ledig så stack iväg och simmade i torvalla simhall som ligger ca 15 min promenad från min lägenhet. Har aldrig frivilligt gått till ett badhus förut själv (eller "ensam" om man ska tala korrekt grammatiskt svenska men låter så tragiskt så skiter i det) så va nyfiken på hur det skulle te sig. Och nu i efterhand förstår jag varför: det är så jävla tråkigt att simma. Skitsamma hur "nyttigt och stärkande" det är för HELA kroppen. Det är bara förbannat tråkigt. Plaska runt där, fram och tillbaka samtidigt som nån kass relax-låt spelas ut över bassängen och fyra-fem pensionärer gör sitt bästa för att leka fitta (ehem...vältränade alltså) runt omkring mig. Efter nån halvtimme tackade jag för mig. Bastade i typ 20 min efteråt för att få det att kännas som jag fick lite valuta för pengarna.
Idag va det badmintondags efter OS-uppehållet. Jävligt bra spel må jag säga. Hårt och högt. Essén gjorde troligtvis den största uppoffringen so far när han halv liggandes/halvt sittandes lyckades returnera fjäderbollen tre gånger och sen vinna poängen. Intressant taktik där.
Ska iväg på söndagsinspelning imorrn. Kul att få komma ut på inspelningen efter en ganska händelselös vecka på kontoret. Kan störa mig på att när det väl inte händer nånting, ja då vill man att uppgifterna ska strömma in men när man väl får dem längtar man bara efter att få gå hem. Sickent dilemma. Oj, oj...
Ska iväg på söndagsinspelning imorrn. Kul att få komma ut på inspelningen efter en ganska händelselös vecka på kontoret. Kan störa mig på att när det väl inte händer nånting, ja då vill man att uppgifterna ska strömma in men när man väl får dem längtar man bara efter att få gå hem. Sickent dilemma. Oj, oj...
Klona? Öhh, Klonoa! (Torsdag 4/3)
En av min barndoms plattformshjältar inom tv-spelsvärlden! Klonoa...eller Klona som jag kallade honom först. Han dök upp mitt i playstations guldålder, -97, i en old school plattformare. Ni vet, springa från vänster till höger och hoppa på fiender, fast Klonoa gjorde det i full 3D vilket gjorde hela grejen så sjukt mycket coolare för en tioårig Sebastian=) Alla vi SNES-barn har ju plattformsgenren i blodet och tvekar aldrig på att ta upp kontrollen, lägga allt vad moderniteter heter åt sidan och bara kuta åt ett håll tills vi ser banans mål!
Även om den stora massan ignorerade Klonoas lilla bagatell till spel så kommer vi lyckliga få som spelade det aldrig att glömma den sorg som slet i våra hjärtan när Klonoas side-kick i slutet blåste iväg honom till en annan värld...*sobbing* Ett underskattat litet mästerverk helt klart.
En officiell uppföljare har släppts till PS2 och Klonoa har jumpat omkring i ett par game boy-spel men förutom det så har Namcos lille hjälte legat lågt de senaste åren, förutom Wii-remaken av det första spelet som släpptes ifjol (som jag idag har införskaffat till det hutlösa priset av 140 risdaler=P). Men håller tummarna för en återkomst till PS3:an. Du förtjänar att charma de stora massorna, Klonoa^^
En officiell uppföljare har släppts till PS2 och Klonoa har jumpat omkring i ett par game boy-spel men förutom det så har Namcos lille hjälte legat lågt de senaste åren, förutom Wii-remaken av det första spelet som släpptes ifjol (som jag idag har införskaffat till det hutlösa priset av 140 risdaler=P). Men håller tummarna för en återkomst till PS3:an. Du förtjänar att charma de stora massorna, Klonoa^^
(Hoppa fram ca 40 sek)
