P.J nr 5 (Söndag 25/12)

Blir mycket film här på bloggen just nu märker jag men vad gör inte det?=) Min lista över 2011 års bästa filmer lär dyka upp här snart och jag kan låta er veta att det kommer bli ett tufft år. Har sett så mycket fantastisk film i år att det kommer kännas som tortyr att rangordna dom.

Tills dess får ni hålla till godo med ännu ett vlogginlägg från Peter Jacksons. Bara häromdagen släpptes teasern och nu kommer den femte inblicken på inspelningen till the Hobbit. Den här lyckas verkligen slå ann på nostalgisträngen och filmen kan inte komma fort nog!^^ Enjoy!



God Jul förresten till eder alla! Hoppas ni hade en klapprik julafton!

The Hobbit-trailer (Onsdag 21/12)

Vaknar upp första morgonen tillbaka här i Strömstad av att brorsan kommer in på rummet och berättar att den första trailern till The Hobbit har släppts under natten. Sämre nyheter kan man ju vakna upp till! Så...här är den! Inte för att någon troligtvis inte redan sett den men känner att jag en plikt att lägga ut den här. Mitt omdöme då? En synnerligen stämningsfull och ovanligt bra teaser som är väldigt lång för att vara en första titt. Svårt att hålla rysningarna borta när allting ser kusligt bekant ut: samma skådisar, samma landskap... Helt sjukt att det nästan exakt tio år sen saga om ringen kom ut. Kan fortfarande inte riktigt förstå att vi kommer få mer. Var nog såhär star wars-fanatikerna kände när Episode I utannonserades. Vi får dock hålla tummarna för att det här inte blir Peter Jacksons motsvarighet till Phantom Menace...


"Get into the chopper!" (Tisdag 15/12)

Mr governor himself är äntligen tillbaka med vapen i hand och jag kan inte vara mer lycklig! Snäll Arnold, don't let me down!


Berättelse om Gamla stan (Onsdag 14/12)

Försökte blogga på vägen hem från stan men min telefon ville inte tro på att man kunde skriva här så gick inte. Blir old school-inlägg från min laptop istället i lägenheten.

Har varit inne sen lunchtid och stoltserat runt på Söder och inne i centrum och plåtat med min nya kamera. Hade inget annat val än att åka in så tidigt (ja, tidigt för mig alltså) eftersom dagsljuset är så knappt men fick en del bra bilder. Bla denna vid plattan... Är än så länge jättenöjd med D5100:an. Nu när man börjar få grepp i var alla tekniska funktioner finns så flyter plåtandet på betydligt snabbare. Ser fram emot varamare väder så man inte förfryser fingrarna. Glömde handskarna på en buss i helgen så man hade lagon röda fingertoppar när man kom hem.



Vad har hänt annars då? Tror inte jag nämnt det här på bloggen men hade en lägenhet på g i Gamla stan som det tyvärr sket sig med. Skulle delat den med Marika och Lizette i andra hand och för att göra en lång historia kort blev det en annan mindre lägenhet som vi skulle få hyra. Oturligt nog fanns där bara plats för två inneboende så jag fick hoppa av det tåget. Har haft väldigt svårt att bestämma mig och eftersom jag ju faktiskt redan har fast boende (någorlunda iaf) så lät jag damerna ta för sig.

Annars håller jag mig sysselsatt med serier, film, träning, badminton, umgänge och i fredags blev det några biljardrundor inklusive öl med Marika. På lördag eftermiddag lirade jag badminton (dubbel) med OTW-Elin, Johan och Johanna. Svinkul och man ska aldrig lita på folk som säger att de inte kan spela badminton. Sänk aldrig garden...


Yep, sånt här man gör när man är ledig:) Och ja, jag gör det bara för att jag kan. Inte för att det är praktiskt.

"I am legend" möter "Juno" (Söndag 11/12)

Hade "I am Legend" varit ett tv-spel med Ellen Page i huvudrollen så hade det sett ut exakt såhär:) Holy shit, säger jag bara.

MIn Skyward Sword-recension finns i inlägget här under btw


Skyward Sword-recension (Lördag 10/12)


"A legend that will be forged with your own hand"

Med dom orden inleds svansången till Wii. Och vad mer kan vara passande. This it is. 5 års väntan. Här kommer spelet som för en gång skull ska sätta punkt på diskusionen om rörelsekontroll är framtiden eller bara blaha.

För mig har debatten aldrig handlat om det. Jag har räknat iskallt med att Nintendo vet vad de sysslar med. Som sagt är 5 år en lång tid. Visst, både Phanton Hourglas och Spirit Tracks har kommit ut till DS under den tiden men hur bra de må ha varit så har alltid de vilat i skuggan av riktiga konsoluppföljaren till Twilight Princess.

Innan jag påbörjat min hyllning, eller sågning, av spelet så ta en titt på den här trailern först för att bilda er en uppfattning.


Första gången rynkade jag rejält på näsan åt grafikstilen men det var långt innan spelet var färdig och ärligt talat så var det först under de två sista månaderna som Nintendo började släppa riktigt bra trailers till spelet. Efter att ha spelat igenom hela äventyret och åter igen se på denna trailer kan jag inte släppa hur förbannat snygg grafiken är och hur smart de arbetar med en hårdvara som definitivt inte lär vinna några teknikpriser inom den närmsta framtiden.

UPPLÄGG
Nintendo har äntligen tagit mod till sig och experimenterat med den klassiska zelda-formulan som i stort sett varit intakt sen 80-talet: nöt ett tempel, ut på världskartan och lös lite problem, nöt ett tempel osv. Nu kan hela världen bäst beskrivas som ett enda stort tempel där pussel och tuffa fiender finns överallt. Och jag tokälskar det! En grym metroid-känsla vilar över spelet. Hade det inte varit för ett par lite halvonödiga fetch quest (water dragon I'm looking at you) här och var så hade det här det roligaste spelet i serien utan tvekan!

STORY
Påminner överraskande nog lite om storyn i Sprit Tracks, speciellt mot slutet men ska inte spoila nåt. Här hade jag dock hoppats på lite mer med tanke på hur mycket jag älskade storyn i Twilight Princess. Slutet bleknar tex i jämförelse med den episka känsla som 2005 års skymningssaga osade av. Men karaktärsmässigt är det där uppe och fightas även om jag hade hoppats på att Nintendo skulle tagit ett lite större kliv rent cinematiskt. De första timmarna bådade ju så gott och hade lätt kunnat varit seriens bästa men ja, ja... Silverplats är ju inte så dåligt heller. Stort plus dock till att Skyward Sword är så tydlig med att det här är en ursprungsberättelse till hela serien.

GRAFIK
En grymt snygg kompromiss som är lyckas vara fantastisk att titta på trots att det är just en kompromiss. Wii är ju inget teknikmonster att tala om. Trots att jag anser att estetiken i Twilight Princess var just det som passade serien bäst är den här vattenfärgsinspirerade stilen inte fy skam heller.

MUSIK
Troligtvis mitt största klagomål. Trots att musiken för första gången är orkestrerad (kan ni fatta att Super Mario var före Zelda på den punkten?!) så är den ibland väldigt annonym och jag saknar den där riktigt melodiska känslan som brukar känneteckna serien. Förstår inte heller varför man inte återanvände mer musik nu när den hade fått chansen att låta bättre än nånsin. Men tro inte att den på nåt sätt är dålig. Lyssna HÄR och HÄR tex.

KONTROLL
Ja, det funkar! Jag styr Links svärd. No, no... Jag är Links svärd! Folk får säga vad de vill om att knappar alltid kommer slå rörelsekontroller men ingen kan säga nåt annat än att Skyward Swords kontroll funkar. Det här blåser liv i fightingsystemet på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Tack vare detta har Nintendo äntligen gjort fienderna till en riktigt utmaning eftersom de läser av hur du håller svärdet och du måste läsa av hur de skyddar sig och slå på rätt ställe. Och nej, du blir inte trött så länge du inte sitter och viftar som nån jävla väderkvarn i soffan.

TOTALT
Twilight Princess har fått oförtjänt mycket kritik på sistone i jämförelse med de lovord som fyllde recensionerna när de släpptes för fem år sen. I mina ögon var det så bra den klassiska Zelda-formulan kunde bli. Skyward Sword är något väldigt annorlunda, både i tonen och i det experimentella upplägget. Eftersom jag anser att storyn och framför allt slutet här inte når upp till föregångaren plus att de kunde skalat bort två-tre fetch quest så är jag inte helt villig att låta dela ut guldmedaljen till Skyward. Men sammanfattningsvis är det här ett första klass exempel på fantastiska pussel och ett spel som bara är så jävla kul att spela. Det är minst 40 timmar långt och fortsätter att konstant överraska rakt igenom. Efter 25 år är legenden om Zelda starkare än nånsin.

Betyg: 5 deku-nötter av 5 möjliga

Ny kamera (Måndag 5/12)

Badmin är en fruktansvärt kul sport! Ja, BOOM, jag slänger det bara ut där. Har ju under hösten haft en bra kontinuitet på mitt spelade med minst en timmes spel i veckan. Oftast då med herr Essén... Eller ja, nästan alltid med Essén. Men har fått med min Strömstad-granne Johanna tre gånger nu och så även Lea (innan flickan drog till Australien för att hänga med koalor). Även broder Daniel hängde med när han bodde här för några veckor sen. Spelade igår och tror aldrig jag kommer lära mig att ta en förlust helt och hållet, men vem gillar att förola egentligen? Tror Hitler va ganska bitter han också.

Efter spelet vid universitetet drog jag och Johan till O'Lareys på centralen och åt med Kerin och Marika. Essén skulle sen hem och delta i poker stars världsrekordsförsök i flest antal spelare. Blev nytt rekord med 200 000 spelare. Vi andra drog hem till mig och ölade med film.

Idag har den här godingen till slut dykt upp: nikon D5100! Inväntat en lön från STRIX som tog god tid på sig innan jag bad far min skicka den. Ska råplugga instruktionsmanualen för att verkligen lära mig. Kan alla tekniska termer ganska halvdant nu så vill up my game så att säga.


Recension av Zelda: Skyward Sword är under arbete förresten. Så bör dyka upp här nån gång innan helgen. Köpte Super Mario 3D Land häromdan också samtidigt som jag håller på att spela om Shadow of the Colossus så sysslolös är man knappst.

Ha det bra, gott folk!

RSS 2.0