New Super Mario Bros. 2 (Tisdag 30/10)
Det finns saker som ingenting kan rå på: Mona Lisa flinar fortfarande likadant trots nästan 500 år på nacken, 7-Eleven kommer alltid ta svindyra priser för billig skräpmat och Mario kommer alltid att hoppa på sina gombas!
Därför kommer det som en föga överraskning att New Super Mario Bros 2 är extremt klassiskt. Lite väl klasiskt skulle man kunna säga. Så klassikst att ett otränat öga lätt kan blanda ihop det med båda sina syskon på Nintendo DS och Wii. "New"-serien är ju Nintendos försök att se till så vi gamla spelrävar och nyfrälsta som inte klarar av 3D-spel ska ha nåt att få under julgranen också!
Det är denna inställning som både hindrar spelet från att nå oerhörda höjder men också det som gör det så fruktansvärt kul! Jag älskade den här typen av speln som liten Strömstad-parvle och gör det fortfarande! Nintendo är kungar på den är typen av spel och även om ingenting är riktigt nytt (musiken, ljudeffekterna, världarna.. ALLT är precis som i de förra spelen) så har de tagit de välkända ingredienserna och blandat ihop en kaka som på många sätt är väldigt lik den förra och som därmed också smakar lika gott som den förra! Frågan är dock hur många gånger vi orkar äta samma sak?
Prinsessan är bortrövad igen! För vad som måste vara sjuttioelfte gången i ordningen. Den här bruden har seriösa problem med att anställa vakter antar jag. Under sina 25 år på tronen kan hon ju inte ha hunnit fatta ett enda vettigt beslut innan Bowser varit där och nafsat bort henne. Denna gång i en ännu mer oinspirerad inledningssekvens än vanligt men sen är det ut på en synnerligen välbekant World 1. Du plöjer dig igen bana efter bana som varieras med tankekrävande spökhus, slott med minibossar och annat smarrigt! Det mesta väldigt traditionellt. Även du som inte rört en tv-kontroll sen super nintendo-tiden kommer nog börja undra på om tiden stått stilla i Svampriket.
Hooken denna gång är mynt. En j-ä-v-l-a massa mynt! Överallt är dom glittrande rackarna och målet är att samla ihop 1 miljon. Spelet för räkning över hur många totalt du har samlat och är verkligen inte blygsamt med att det vill att du ska samla så många. Samlargalen som jag är så älskar jag verkligen detta och det ger spelet bra anledning att återkomma till. Jag fnittrar nästan lite glatt när spelet bara kastar hundratals mynt emot mig men att nå miljonstrecket kommer definitivt ta många timmar.
Så slutdomen blir att Nintendo som vanligt sparkar röv vad gäller att designa plattformsspel. Men nästa gång vill jag åtminstone ha nåt som inte bara känns som New Super Mario Bros 1.2. För som sagt...en kaka blir möglig efter tag. Tänk på det!
BETYG: 3,9
Video på spelet finns HÄR!
Ett löv på huvudet (Tisdag 16/10)
Sverige-Tyskland 4-4-. BOOM! Upphämtning i andra halvlek. Såg bara några minuter av matchen här på jobbet men facebook berättade allt för mig sen. I såna här stunder som jag verkligen önskade att jag brydde mig om fotboll. Hade vart kul att få känna den gemenskapen att typ krama en främmande gubbe på krogen bara för att man hejar på samma lag.
Så. Nog om sport och vidare till viktigare grejer... som att jag jagade fallande gula löv häromdan. Yeah, jag sa ju att det var viktigt. Och innan ni rör eran muspekare upp mot x-krysset så håll ut. Det finns en baktanke.
Jag var ute och joggade häromdan när jag kom till ett ställe med en stor lönn vars gula löv rasslade sig ner mot marken. Jag kastade ett öga över axeln. Kusten var klar. Kör! Därefter följde tre-fyra minuter där jag, fokuserad till 100%, jagade fallande löv som fintade och vred sig i vinden. Allt för att göra mitt uppdrag så svårt som möjligt: jag skulle minsann fånga ett löv!
Varför?
För att det var kul. Nuff said. Man borde oftare bara släppa loss på liknande sätt. På köpet fick jag också en filmidé som jag ska försöka utveckla.
Igår fick jag dessutom ett löv rätt på huvudet. Bara sådär. Jag ser det som en påminnelse. Ett tecken. Ägna mer tid åt att jag löv. Ägna mer tid åt att bara göra sånt man vill.
Sådär! Det får räcka med moralkakor för denna gången. Men o, sicken god kaka, va?
"Lugn" helg (Måndag 15/10)
Sånt här man kan sysselsätta sig med när man är ledig på dagarna och ens roomate också är det, dvs minipingis på ett glasbord man inte äger! Eller så kan man lirar FIFA och PES (pro evolution soccer) och se till så man får redigt med stryk i ca 3 timmar. Jag talar såklart inte utifrån mina egna erfarenheter. Vad tror ni? Att jag är dålig?;)
Men det var förra fredagen. Nu är det måndag igen och som jag nämnde i det tidigare inlägget hade jag ställt in mig på en chill helg men icke! Kroghäng med Marika i fredags kväll med några av hennes gamla jobbarkompisar som toppades av en skräckslagen Marika som gömde sig under täcket när vi kollade Prometheus senare på natten. Priceless och galet sadistiskt, med andra ord jag älskade det!
Lördagen var extremt lugn med främst Final Fantsy XIII-2 här hemma. Otroligt bra spel faktiskt och nej, jag är inte mutad. Det är riktigt bra på riktigt! Recension kommer så fort jag klarat ut det.
Kvällen som följde var...udda, för att beskriva den. Spelade monopol med Jonas (Claar), hans tyska flickvän, en italiensk polare till honom, en tjejkompis från Jönköping och Marika på biljardpalatset inne i stan. Kul att få träna engelskan men det som tärde mest på en var nåt helt annat!
Och idag vart det jobb där jag fått börja klippa igen! Tyvärr avslutades dagen med lite trissta nyheter då Huddinge lök (mitt korpenlag jag är supporter till) fick lämna walk over. Var seriens sista match så fick inte en chans att skrika halsen av mig en sista gång men håller tummarna för att grabbarna kommer tillbaka!
Tänkte också utannonsera att jag har lite planer för bloggen. Eller mitt bloggande genrellt sätt. Har en del idéer jag bollar med som kanske resulterar i nåt helt nytt! Ni blir de första att få veta.
Tills dess... ha det gött!
Helgen och veckan som varit (Fredag 12/10)
Känns lite som tradition att ibland inleda helgen genom att sammanfatta den föregående helgen här på bloggen... så då gör jag väl det igen! Varför bryta en bra tradition, menar jag?
Fredagen firades med poker här i Alvik (yep,19.25 en fredag sitter herr Hansson och bloggar om hur kul det var förra helgen istället för att skapa sig fler historier även denna helg^^) med Emil, Johan, Kim, Marika, Kim och Oscar. Ska lägga korten på bordet (höhö) och säga att alkohol+poker inte är den bästa av kombinationer speciellt när man som jag tycks ha en förmåga att aldrig riktigt lära mig spelets regler. Men grymt kul var det iaf och senare toppades det hela med multiplayer i Mario Kart 64 och en runda Mario Party som gav mig en svidade handblåsa till dagen därpå. Ni som varit med om detta vet vad jag pratar om! Just det, brände igenom Disneys Skattkammarplaneten halv två på natten också.
Lördag erbjöd prommenad in till stan med Emil och Oscar och därefter gratis (thanks Emil!) boule och pingis inne på Södermalm med Marika, Lizette, Andreas, Johan, Kim fram till åttatiden på kvällen då vi drog hem till oss i Alvik. Där rullade kvällen på med extrafolk som droppade in (Jonas+tysk flickvän bla...har glömt bort namnet) allt eftersom så vi blev en ganska stor skara folk. Jäkligt kul var det iaf! Mycket N64-spelade (åter igen, det kan mycket väl vara världens bästa multiplayerkonsol. Yep, sug på den XBOX360) men också twister och annat. Senare drog vi in till Gamla stan några stycken, hamnade på en cool medeltida underjordisk krog, upptäckte världens starkaste korv, glömde bort Kim, skrattade och åkte hemåt!
Dan därpå vaknade herr Skelterwijk upp med minnesförlust, vi kollade filmen som får de manligaste av manliga stenhuggare att gråta: We are marshall. Sen...jobb! Allt som allt en svinkul helg!
Veckan har i övrigt erbjudit seriekollade med Johan på tisdag, allmänt häng med en Emil som slutar alldeles för tidigt från jobbet och på torsdag fick man storstilat besök av bönderna från Lommeland! En heldag (nästan) med Börjesson på stan då det hanns med bla bio och våldtäkt av kaniner (som bilder nedan visar)
Nu ska jag kasta på mig skjorten och ge mig av in mot Hötorget. Blev uppraggad av en viss Marika och några av henne vänner. Hade en helg med själv-tid inplanerad (jag hade inte ansträngt mig för att ta kontakt med nån iaf) men tycks bli ändrade planer och ja, värre saker har ju hänt:)
Xenogears-recension (Söndag 7/10)
Det finns spel som tar lång tid att klara. Det finns spel som tar väldigt lång tid att klara! Och så finns det Xenogears.
Spelet som definierar 2012 för mig. Tyvärr inte på grund av så många positiva anledningar utan mest bara för att det har tagit en jävligt lång tid. Från slutet av mars till slutet av september, alltså ca 6 månader, höll jag på att tragglade med detta episka sci-fi-epos. Många stora ord här men dom passar definitivt in på spelet för jag har nog aldrig, vare sig på film eller i tv-spel, varit med om en story som är såhär omfattande: människan existens, Gud, kaffekoppens ursprung, ja, you name it. Xenogears har allt. På gott och definitivt ont skall tilläggas! Men mer om det senare!
Xenogears är en av Squares gamla PSone-klassiker som jag haft ögonen på i många år. Har varken spelat nån av de tre uppföljarna till PS2 eller testat Xenoblade till Wii så jag hade inga direkta förhoppningar när jag startade upp det. Hoppades såklart på ett mästerverk med tanke på hur kultförklarat det har blivit över åren.
Och herregud vad fult det är! Tappade nästan hakan och stängde av TV:n på samma gång då själva spelet satte igång efter den snygga animerade inledningssekvensen. Hade nån spytt och hällt ut gröt på skärmen samtidigt? Suddiga 2D-karaktärer i en muddig och blockig 3D-värld. Tidens tand har inte varit nådig mot spelet. Så ingen bra start och tyvärr förbättrades inte mitt intryck när problem på problem började rada upp sig: karaktärernas dialog sniglar sig fram värre än apdelen i filmen 2001, kontrollen är fladdrigt värre (även om det är lite kul att din gubbe kan hoppa) och jag går nästan genast vilse tack vare avsaknaden av en karta och en rent ut sagt hurribel kamera som tycks älska att gömma sig bakom första bästa skorsten eller berg. Battle-systemet verkade ganska kul dock och man får väl se vart storyn bär av!
Xenogears är ett väldigt klasiskt RPG. Du har din världskarta, du har dina random encounters och du vandrar runt mellan städer och grottor där du pratar med bybor och fightas mot monster. Battle-systemet är som jag nämnde tidigare ganska annorlunda. Du kan stapla olika typer av lätta och tunga attacker på varandra mot dina monståndare. Ofta får du också fightas i stora robotar, aka gears, då det istället gäller att ha koll på bränsleförbrukningen. Ganska varierande till en början och spelet bjuder ofta en tuff utmaning som ibland saknas i dagens moderna spel. Tyvärr faller det ibland på fel sida och blir bara rent sadistiskt. Sista bossen är en jäkel som jag tex kommer hata resten av mitt liv och ännu längre!
Ordet hata är förresten ett ord som jag kan passa in på många aspekter i Xenogears. Kankse låter lite väl hård men som ni kanske listat ut är jag otroligt besviken på spelet.
Helt ärligt tar det nästan 20 timmar innan jag verkligen ryks med i storyn. Innan det är det mest bara ett virrvarr av karaktärer, städer och kungadömen som slåss mot varandra och jag känner mig inte direkt vilsen utan bara väldigt uttråkad till och från.
Alla grottor och slott du irrar runt är så fruktansvärt tråkiga, liktadan och tomma på innehåll (förutom monster då, vilket det finns mycket av!) och funktionen med att du kan rotera kameran gör bara allt tusen gånger värre! Helt plöstligt springer du åt helt fel håll och ja... fy fan, säger jag bara. Under andra halvan fixerade jag bara kameran norrut för att inte springa vilse vilket istället gör att du är halvt blind hälften av tiden då saker kommer i vägen för kameran. Hade hellre sett att man gjorde som på SNES-tiden och bara haft en låst vinkel.
I min värld är det ganska sjukt hur uppskattat det här spelet är för jag kan inte fatta hur folk kan se förbi alla dess bister. Fightingsystemet uppmuntrar tex till att du ska använda dig av såkallade death blows eftersom de gör mest skada men då sker det på bekostnad av att du inte lär dig några nya sådana eftersom du måste experimentera med dina svaga attacker för att lära dig nya death blows. Motsägelsefullt och gör battle-systemet extremt enformigt eftersom du bara matar på med samma attacker då de faktiskt gör mycket skada.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är den mestadels fantastiska musiken och den-efter-20-timmar-intressanata-storyn som får en att spela vidare. Ämnena som spelet tar upp speciellt på CD-2 får en att tänka till som få spel gör. Men tyvärr är det så mycket annat som drar ner spelet i betygshelvetet. Så efter 52 timmar spelande, 72 miljoners misslyckade försök att spöa sista bossen stängde jag av Xenogears en sista gång och delar ut betyget...
BETYG: 2,4
Zombie-Seb (Torsdag 4/10)
Äntligen fungerar hårddisken! Äntligen! Alltid ska det vara nåt...och woops! Där dog visst den ena skärmen till datorn. OTW flyttade in i nya lokaler förra veckan och det har väl gått sådär. Nu är allt up and running men förra veckan kändes lite som att komma in på kvällen och få ta del av "Dagens problem" men teknikgubbarna jobbade på så nu rullar det. Vi halkade lite efter så fick jobba hemifrån igår förmiddag. Hmm, innebär inte det att du fick väldigt lite sömn då? Jo, det stämmer! Somnade runt 3-tiden och halv 8 på morgonen kom en skönsjungande Emil in, först med sin laptop där han spelade nån gräslig schlager från 80-talet och sen med gitarr. Men skyller på mig själv. Hade beställt och väckning och då får man ta det som erbjuds...även om det innebär sång som får öronen att blöda!
Resten av dagen spenderades in och ut i nån slags dimma, kändes det som. Var helt dödstrött vid lunchtid men när man hälsde på Johan vid halv tre så gick den över till övertrötthet istället (Kolla Johan! EN FISK!!!) och jag kände mig nästan en smula berusad. På jobbet senare kom tröttheten tillbaka och jag gick in i zombie-mode...
Idag (ja, eller igår blir det ju) fyllde herr Essén år så blev upp tidigt igen för att lira bowling vid Mariatorget med han och Marika. Lizette skulle vart med också men hon fick ta raincheck pga huvudvärk. Resultatet behöver vi inte nämna (jag kom både tvåa och sist...). Därefter käkade vi sen lunch och drog sen till gallerian för att smaska glass som tydligen skulle vara speciell. Jag tyckte mest den smakade...ja, glass helt enkelt. Därefter skildes vi åt, jag drog hem, däckade en timme och åkte sen till jobbet, arbetade två timmar och åkte sen till Odenplan för att möta upp Johan, Marika och Emil för fortsatt firande. Blev champions leauge på Olearys med BBQ ribs för min del. Himelskt gott men plånboken får jag nog lämna hemma ett tag framöver! Och nu sitter man här igen. Kom precis på att jag måste skicka material för trailerklippning. Och bara sådär försvann 45 min ur mitt sömnlösa liv:)
Bleeding out (Måndag 1/10)
Lilla indiebandet Imagine Dragons från Las Vegas bjussar på en av årets bästa låtar so far! Holy geez, så fruktansvärt bra denna är!
