The Chronicles of Zelda DEL 6 (Söndag 31/1)
(2000, Nintendo 64)Vissta spel har det inte lätt. Att följa upp Ocarinas megasuccé visade sig vara omöjligt, både kritiker-och försäljningsmässigt. Det tog Nintendo bara knappt 2 år att färdigställa den här uppföljaren tack vare att man kunde använda den redan färdiga grafikmotorn. Såhär 10 år efter spelets release tycks folk äntligen ha förstått att Majora's Mask inte var ute efter att vara ett Ocarina of time 2.0 utan något helt eget. Vilket det också lyckades med. Personligen håller jag det här speciella kapitlet i zelda-serien högt. Det var det första spelet jag satt och väntade troget på.
Vid en första blick kan Majora te sig som en exakt grafik-och spelmässiga kopia av det förra spelet men sätter du dig ner med det så kommer skillnaderna snart bli uppenbara. Det mest uppenbara är att hela äventyret spelas under tidspress. Om exakt tre dagar (1 timme i Sverige-tid) kommer den stora månen att krossa Clock Town och hela världen går under. The End. Som tur är kan man via sin trogna okarina alltid åka tillbaka till den första dagen hur många gånger man vill. Denna snudd på geniala twist gör att man kunnat schemalägga alla karaktärer. T.ex. Kafei som alltid postar ett brev kl 07.00 på dag 1 kan kanske under dag 2 sysselsätta sig med tvättning mellan 12.00-13.50 nån helt annanstans. Många av spelets pussel handlar just om att ta reda på när en karaktär kommer vara vid en speciellt tidpunkt. Dessutom gör det här att man verklgen lär känna alla NPC:erna på ett sätt som aldrig varit möjligt förut (och inte sen dess heller).
Nintendo tog dessutom lite inspiration av filmen The Mask och lät Link samla på olika masker som kunde förvandla honom till varierande former. Just detta grepp hyllades men tråkigt nog fick tredagarssystemet blandat bemötande...
Förutom ovan nämnda detaljer så delar Majora's Mask många gemensamma drag med Link's Awakening. Flera ingslag i spelet är bara sjukt vrickade (aliens som vill kidnappa kor hör väl hemma i South Park, eller?) och hela spelet har en väldigt surealistiskt och drömsk ton över sig. Musiken är bara allmänt störd på flera ställen och ibland undrar man vad gubbarna i Kyoto rökte på när de skapa det här spelet. Men fan vad jag älskar det! Känslan när man stirrar upp mot den über creepy:iga månen är något få spel kan erbjuda, och när man efter mycket svett och tårar äntligen får se Anju och Kafei tillsammans så rör det mig hela vägen in till mitt hjärta=)
Spinning around, round and round...
F***ing kids! (Söndag 31/1)
Efter påtryckningar från strömstadhåll smyger jag in ett "vanligt" inlägg mitt i denna zelda-krönika. Söndag idag. Lugn dag. Ska sticka ut och gå om en stund. Försöka hitta till en idrottshall som ska ligga här i krokarna. Hade varit toppen ifall man kunde få lira badminton där istället för att ta sig in till Skanstull varje gång även om det inte blivit nåt sen herr Skelterwijk stack tillbaka till Skåne(!).
Har varit en otroligt skön helg. Filmade tisdag, onsdag och torsdag från tidig morgon till 16-tiden på en förskola i Farsta. Första gången jag fått följa med ut på inspelning, inte bara göra småbesök på 5 min som jag gjort innan. Skulle hjälpa statistansvarige Magnus med att ansvara för statisterna: se till så de hade det bra i sitt vänterum, hämta dom när det var inspelningsdags och även regiassa på plats. Ett exempel: "Hugo, spring bort och gör snöänglar i snön där borta! Ja, vid staketet! Kolla såhär!" (jag hoppar ner i snön och viftar med armarna). Hade några få vuxna statister men annars var det 15-20 barn varje dag som krävde min uppmärksamhet. Även om jag inte hängde med dem nonstop så spenderade jag tillräckligt med tid med dom för att förstå att det här nog inte är riktigt min grej. Iaf inte hela den här "se-till-så-de-har-det-bra"-delen. Blir bara nervös och vet inte vad jag ska göra. Kan väl va en vanesak så får se hur det blir nästa gång...
Helt slutkörd har man varit varje kväll iaf. Fick t.o.m rejält ont i ryggen på fredag kväll, nåt jag aldrig fått förut. Jävla ungar asså...
Fyra timmars filmande i ymmigt snöfall gjorde inte våra barnskådisar på bättre humör direkt, men ska bli kul att se resultatet sen!
Fyra timmars filmande i ymmigt snöfall gjorde inte våra barnskådisar på bättre humör direkt, men ska bli kul att se resultatet sen!
The Chronicles of Zelda DEL 5 (Lördag 30/1)
(1998, Nintendo 64)Tiden går. Klockan slår. Dagarna blir till veckor, veckorna blir till månader, månaderna blir till år... 5 år tog det. En extremt lång väntetid inom spelvärlden där uppföljare tycks poppa upp varannat år. Vad hade hänt med Zelda egentligen? Visst, Nintendo hintade och teasade att "jodå, it's coming" men 1998 drev sakta men säkert mot sitt slut då... BOOM! Was it worth the way? You bet it was!
Ok, de som inte har nån personlig relation det här spelet borde skämmas. Bägge mina föräldrar har t.o.m lirat det, även om pappa gav upp i första templet och kastade iväg kontrollen och mor min... ja, tack för försöket iaf! Farvågorna var många men Link klarade sina första 3D-steg med bravur. Det här spelet betyder så mycket för mig att jag inte kan tänka mig ett liv utan det haha! Kommer ihåg när jag hos en kompis såg Link springa genom Castle Towns ruiner och nästan bli fångad av "utomjordingarna" för att sen rulla iväg över Hyrule Field skrikandes "huja!" varje gånga han gjorde en kullerbytta. Kul spel. Sen dess har jag spelat igenom det allt för många gånger för att det ska räknas som hälsosamt. Ocarina va som en "best of" av allt det som gjort Zelda-serien så grymt fram tills dess plus att det lade till sina egna ingredienser.
Minns hur jag läste sönder Super Plays recension av spelet om och om igen. "Grafik: 100, Ljud: 100, Kontroll: 100, Hållbarhet: 100, TOTALT: 100/100". Det var det perfekta spelet.
Men nej. Nåt sånt finns ju inte. Och kommer heller aldrig att finnas, men Ocarina of Time har inte fått titeln "världens bästa spel" på gamestats.com helt utan anledning. Det är långt, utamanande, klassiskt, nyskapande, smart, genomtänkt och en herrans massa andra positiva adjektiv. Visst, både syns och hörs det att 1998 inte var igår men trots det så skiner en otrolig jävla spelglädja igenom. Dessutom så håller Nintendo inte spelarens hand lika mycket som de kom att göra i efterföljande spel. Ni behöver inte stå och viska ledtrådar i mitt öra hela tiden, låt mig lösa pusslen själv. Jag är en stor pojke ffs!
En sista notis: det här va inte seriens höjdpunkt^^
Be prepared for lots of twists and turns!
Och nu då? Kom tillbaka imorrn så får ni se...
En sista notis: det här va inte seriens höjdpunkt^^
Be prepared for lots of twists and turns!
Och nu då? Kom tillbaka imorrn så får ni se...
The Chronicles of Zelda DEL 4 (Fredag 29/1)
(1993, Game Boy)Nintendo beslöt sig för att skicka Link på semester inför hans fjärde äventyr. Eller ja, ofrivillig semester kan man kanske säga=P. Efter att ha lidit skeppsbrott flöt han iland på ön Koholit. Här kunde djur prata och en skum känsla av att Svampriket låg runt hörnet fanns i luften eftersom Super Mario-fiender dök upp lite överallt i mindre roller. Annars va allting precis som i A Link to the Past, fast bärbart och inte lika maffigt. Själv så gillar jag stämningen skarpt. Mitt första 2D-zelda dessutom, plus att musiken kickar midi-ass^^(http://www.youtube.com/watch?v=FPWEJMGxTBs och http://www.youtube.com/watch?v=8pt15ytSDB4&feature=related). Såhär i efterhand är det svårt att peka på vad som gör det här spelet unikt i zelda-serien. Det finns egentligen inget särskilt rent gameplay-mässigt sett: hitta x-antal magiska "nånting" i x-antal tempel och spöa sen sista bossen, men det finns ändå nånting i själva stämningen som gör att jag alltid återkommit. Dessutom är spelet rejält utmanande. Alltid najs. Just det! Link's Awakening innehåller en av de coolaste funktionerna i hela serien. Du kan stjäla grejer ur affären! Jupp, och besöker du den igen dödar butiksbiträdet dig och du blir förevigt kallad THIEF av alla karaktärer i spelet! XD
Simply stunning black and white work!
Ett riktigt coolt fanprojekt där en kille håller på och gör om hela Link's Awakening till 3D. Release 2010
http://mithosk-games.blogspot.com/
Imorrn tar vi klivet in i 64-bitseran...
http://mithosk-games.blogspot.com/
Imorrn tar vi klivet in i 64-bitseran...
The Chronicles of Zelda DEL 3 (Torsdag 28/1)
(1992, Super Nintendo/SNES)Säger det på en gång. Nej, A Link to the Past är inte det bästa spelet i serien. Faktum är att det här är ett av de två spel i serien som till en början gjort mig lätt besviken. Jag förväntade mig världens bästa spel...eller åtminstone nåt åt det håller. Hittade det i nyskick i en leksaksaffär för en herrans massa år sen (runt 2001 tror jag) bortglömt i ett hörn för det hutlösa priset 199 rikstaler! Är fortfarande det bästa kap jag nånsin gjort med tanke på vad man kan få betala för spelet på tradera och ebay.
Varför gillar jag det inte gillar det lika mycket som den övriga fanbasen då? Har en någorlunda säker teori om att jag spelade det i fel ordning. Vid den tidpunkt jag fick tag på spelet hade jag redan klarat många andra av spelen i serien och tiden hade helt enkelt sprungit ifrån den här gamla godingen. Dessutom fick jag inte uppleva den pärs som Zelda II måste varit. Att efter fyra år äntligen få den värdiga uppföljare till originalet måste varit som en skänk från ovan. Allt det som va bra med ettan var tillbaka och 100 gånger bättre här (tänk transformers 2 fast bra). Master Sword introducerades, temat med två olika världar dök upp för första gången och Link lärde sig sin spin-attack (hiaaaa)! Premissen var densamma: Zelda skulle åter igen räddas från Ganon men ho-ha så otroligt mycket bättre det var den här gången.
En annan något udda tradition som skapades i del 3 va Nintendos fascination av ögon-bossar. Kom ihåg det allihopa! Vill du döda nånting, go for the eye! Det löser allting. Iaf i landet Hyrule. Det va också i denna del som man i efterhand kan se tendenser till att Zelda-seriens timeline började fucka up sig big time, men det tar vi en annan gång...=P
Here's looking at you kid.
Tune in tomorrow for the next part...
The Chronicles of Zelda DEL 2 (Onsdag 27/1)
(1988, Nintendo 8-bit/NES)Så kom den då. Den oundvikliga tvåan. Om Zelda 1 va spelet som lade grunden så va The Adventure of Link spelet som kastade allt ut genom fönstret. Nintendo såg trenden i Japan: rollspelen va på frammarsch med Dragon Quest och Final Fantasy i spetsen. Klart att Link skulle gå upp i level och samla experience points. Fågelperspektivet flyttades till Super Mario-2D och Link kunde hoppa om man tryckte på A! Fatta! Han kunde hoppa på kommando! First and last time. Och det finns anledning till detta.
Att det här skulle va Zelda-seriens svarta får är inget man sticker under stolen med för...det är helt enkelt inte är lika bra som de andra spelen. Spelet är stundtals infernaliskt frusterande svårt (länge leve trial and error!), dör man tre gånger åker man tillbaka till det där jävla första slottet och rollspelsdelarna känns bara fel även om de är helt godkänt utförda=P. Första gången jag kom i kontakt med spelet va också i detta fall Collector's Edition. Hade aldrig testat det förut. Kämpade mig igenom det och har inte rört det sen dess. Må du vila i frid.
Watch your back man, cause I'm a baaad game.
Men imorrn då höjs standarden markant!
Men imorrn då höjs standarden markant!
The Chronicles of Zelda DEL 1 (Tisdag 26/1)
För att fira att jag precis klarat ut ("varvat" på Strömstad-språk) Zelda: Spirit Tracks så tänkte jag skriva en serie inlägg om varför denna över 20 år gamla spelserie är min överlägsna favorit (visserligen tätt följt av Final Fantasy men det är en helt annan historia) inom TV-spelens värld. Kan bli att jag tar mig vatten över huvudet men har stora planer och ska försöka få iväg ett inlägg om dan=)
För det första tror jag inte det finns nån serie som håller en så extremt jämnhög kvalitet. Även om det definitivt finns undantag (Zelda II I'm looking at you) så lyser bottennapp med sin frånvaro. Man skulle kunna klaga på att Nintendo inte vågar förändra den klassiska zelda-formulan (overworld-tempel-overworld-tempel) för mycket utan hela tiden satsar på säkra kort men våga stå emot argumentet att The Wind Waker va ett säkert kort! Att gå från en vuxen, mörk stil till nåt som såg ut att vara hämtat direkt från japanska cartoon network va definitivt ett modigt drag. Så ni som tycker nåt annat kan ju gå och suga en octoroc.14 spel i serien har det blivit och allt började 1986 (-87 i Europa) med releasen av ett visst litet äventyrsspel kallat just The Legend of Zelda (Zeruda no Densetsu).
(1987, Nintendo 8-bit/NES)Här har vi ursprunget. The gamechanger. Det första spelet som fick oss att inse hur trevligt det kunda vara att spara. Att "sejva". Slippa krångliga passwords-system. Även om det här spelet inte har haft lika stor inverkan på mitt liv som flera andra delar i serien så får man ändå en nostalgisk tår i ögat när overworld-temat (http://www.youtube.com/watch?v=lpEzYEoV9qY) drar igång. Sjäv så dröjde det ändra fram tills Collector's Edition (http://sv.wikipedia.org/wiki/Collector%27s_Edition) släpptes 2003 till gamecube som jag klarade det (vilket innebär att jag aldrig klarat originalet till NES... jag vet. Shame on me). Mina tidigaste minnen av det här spelet handlar till stor del av att Sandra "Borgis" satt och blåste och rapade i NES-kasetten för att få igång skiten=P. Hehe, du och dina idéer...
Kan väl passa på att göra en kort sammanfattning av vad Zelda egentligen innebär som Tv-spel: man ränner runt i en stor värld som Link: en grönklädd spetsörad krabat som gillar att hugga fiender med sitt svärd samtidigt som han samlar på sig en större arsenal av mindre vapen (boomerang, båge, bomber osv) som han använder sig av för att lösa kluriga pussel i olika tempel (aka dungeons). Att rädda prinsessan Zelda från Ganon är också en favoritstssla samtidigt som ljuv musik spelas i bakgrunden=)
Pure gaming!
Nästa del kommer imorrn...
Facit i hand (Söndag 24/1)
Kom precis tillbaka från en SVT-fest nere i Frihamnen. Tydligen den första de haft på länge. Hela 1800(!) SVT-människor från hela Sverige hade anmält sig. Var väl inte fullt så många som kom men kändes definitivt som att det va mer än 1000. Knökat på dansgolvet vill jag lova.
Precis som på STRIX julfest blev denna kväll klart över förväntan. Blev en slags mini-reunion av GTV:are då jag först mötte upp Marcus på bussen dit och tidigt under kvällen anslöt sig även, till min förvåning, Adam och Fredrik som också hade praktik på SVT. Till slut infann sig även Lea på platsen.
Trots en lyckad kväll så vandrade tankarna ofta iväg åt annat håll. Fick svar på många frågor jag ställt mig själv under längre tid. Fast nu när jag står här med facit i hand vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Finns fortfarande kvar saker att reda ut, men vore väl att ljuga när jag säger att det inte var väntat även om man ju alltid önskar annat.
Natt på er
Natt på er
Från 750 till 930 (Fredag 22/1)
Sitter på SVT drama. Kikar ut över kontorslandsakpet och ser att skrivaren printar papper för fullt. Det är väl den aktivitet som råder just nu. Bara ett samtal kvar för dagen. Letar statister till en scen på ett krematorium som ska spelas in 5:e februari. Hittade en bunt personer häromdan som kanske kunde passa men inte fått napp från nån av de än. Är nästan så man skäms över hur mycket fjäsk och ass-licking man håller på med. Alltid "vi vill JÄTTEGÄRNA att du ska va med!=D". Vågar inte ens gissa på hur många sliskiga adjektiv som rullat av min tunga sen jag började här... Känns bra att man har telefonsamtalen från Color Line i ryggen så man inte gör bort sig totalt.
Hämtade ut min nya externa hårddisk igår. Fick den i julklapp men den visade sig vara stötskadad så skickade iväg den på lagning direkt. Blev extremt glad när jag upptäckte att den växt i utrymme från 750GB till 930 under lagningen. Tydligen hade de bytt ut hårddisken. Gratis expansion är ju aldrig fel. Nästan så man hoppas att den behöver repareras igen, kanske kommer tillbaka 1TB stor istället=P
Lite av allt (Måndag 18/1)
*Pust* *Pust* Precis avklarat mitt träningspass i lägenheten. Känns som jag börjar få lite rutin på träningen igen även om det kommer dröja ett tag innan det lär synas till det yttre att man styrketränar. Två års kontinuerlig löpning ger liksom inte den effekten=P
11 veckor down to go av praktiken. Trivs än så längre bra på SVT drama även om det varit en ganska sysslolös första vecka för min del. Men känns bra med en mjukstart inför kommande utmaningar. Hoppas man är tillräckligt varm i kläderna nästa vecka då jag ska få tampas med 15-20 småttingar på ett dagis vi ska spela in på. Yikes, säger jag bara.
I fredags fick jag ett överraskande sms om att Johanna och Micke hade fest i Skärmarbrink så vid 8-tiden infann man sig där. Sammanlagt blev vi ett gäng på 8 pers vilket va alldeles lagom för en riktigt trevlig kväll! Började av en slump snacka TV-spel med en polare till Robin i klassen som också va där. När han avslöjade för mig att hans favoritspel alla kategorier var Final Fantasy IX brast det för mig! XD "Jag är inte ensam!!" Var ett sånt där "Gud existerar faktiskt"-ögonblick som jag sent kommer glömma. Nån gång runt 1 drog jag mig hemåt samtidigt som folket började röra sig mot uteställena. Har varit ganska kraftigt förkyld så tog en raincheck (ja, säg det nu, johan^^) på det.
På lördag sov jag lääänge=) Mmmm! Otroligt skönt att slippa höra alarmet ringa 06.55. Städade lägenheten, handlade och gick ner mot perrongen för att möta upp Jonte och Jojjo för filmkväll hos mig. Såg först en heltstörd och väldigt frusterande (men bra) film som hette Wicker Park. Efter det dök Johan upp och joinade oss med filmen City of Ember. En riktigt typsik fantasy-bok-till-film som säkert gjorde sig otroligt bra i litterär form men som film bara blev ett mysigt familjeäventyr. Helt OK dock.
I övrigt har jag till slut sett färdigt Battlestar Galactica. Efter den överlägset svagaste säsongen (nr 4) så var det med glädje jag avnjöt den en och en halv timme långa avslutningen som visade sig vara det bästa sen långfilmen som inledde hela serien. Ska va ärligt, jag grät. Oj, oj, big tears. Återkommer lite längre fram med ett inlägg där jag rankar mina topserier och lovar att Battlestar finns med där uppe i toppen^^
Imorrn hoppas jag min nya externa hårddisk på 750 GB kommer tillbaka från lagningen. Behöver verkligen lägga över all data från min laptop på den så man äntligen kan få formatera om den snigeln jag kallar "min dator". Knappt jag vågar starta upp wordpad eller paint längre i oro att den ska kollapsa.
Var ju golden globe-galan natten till måndag så passade på att betta lite. Har inte gjort det på ett tag. Ansåg dessutom att min vinstchans var tämligen stor. Satsade tillsammans 200 kr på att (500) Days of Summer skulle vinna komediklassen och The Hurt Locker dramakategorin. Gjorde en combo av de vilket fick upp vinstsumman till 9800 sköna slantar. Osäker som jag är av min natur beslöt jag mig för att ta en extra funderare och när jag väl kom tillbaka till datorn några timmar senare hade de stängt skiten. Bröt nästan ihop och fick ett stort rött märke i pannan när jag dunkade huvudet i skrivbordet. Där rök min chans på nästan 10.000 kr... Som tur var vann ingen av filmerna. TACK!=P Men till oscarsgalan...då jävlar ska här vinnas!
Jaja, ha det bra!
Jaja, ha det bra!
I am a SAD (Tisdag 12/1)
Slänger iväg ett snabbinlägg eftersom jag hinner med nån längre och djupdykande redogörelse av livet just nu. Verkar som de flesta förstått att jag är tillbaka i Stockholm nu. Kom hit i fredags efter att ha hjälp broder Daniel att flytta till ny lägenhet i Hultsfred. Har börjat avverka mina återstående 12 veckor av praktiken idag på SVT drama, på en produktion som heter "Våra vänners liv". Har fått den finurliga titeln "SAD-praktikant" vilket innebär att jag ska hjälpa till med castingen av alla statiser. Ska bli kul att få prova på nåt helt annat än det jag sysslade med på STRIX. Är inte ensam GTV-are heller, utan har Lea och Marcus som också är där, dock är de på teknikavdelningen så lär väl mest se de ute på inspelning.
Men nu måste jag krypa till kojs och försöka plöja igenom lite manus inför morgondagen så man har ett hum om vad det är man arbetar med.
Gnatt!
Men nu måste jag krypa till kojs och försöka plöja igenom lite manus inför morgondagen så man har ett hum om vad det är man arbetar med.
Gnatt!
Jag är lat (Lördag 2/1( 2010!!))
Lovade ju nån form av årskrönika över 2009 för några dar sen... Och ja, nu är ju nyår förbi (GOTT NYTT 2010) och jag orkar ärligt talat inte skriva nåt längre så nöjer mig helt enkelt med att säga att 2009 definitivt inte var fattigt på omtumlande upplevelser. Ett år man sent kommer glömma. Fast så är det väl med alla år: det finns alltid nåt eller något stort man tar med sig.
Måste ge beröm till grabbarna Peter, Anders och Jonas för vårt tappra tvådagarsnyårsfirande=P! Grym kolare-stämning vi fick till där nere i Halmstad (trots närvaron av en bergsman^^).
Det va allt för idag, folks!
