The Couch

Fortsätter med ännu ett bild-inlägg. Brorsan besökte mig ju fredag-måndag så blev en del hängande på stan. Btw, detta är första inlägget som kommer från min nya dator: min numera fungerande dator! Tog en vecka att få den lagad men garantin täckte kostnaden som tur var och nu spinner den likt en katt!

Final Fantasy IX(9) firade tioårsjubileum i Japan den 7:e juni ifjol och den 22:e februari i år här i Europa. Men båda datumen passerade utan att göra minsta väsen av sig. Inte ett knyst hördes från spelvärlden.

Final Fantasy IX är spelet som glömdes bort. Final Fantasy IX är spelet som passerade förbi. Final Fantasy IX är världens bästa spel.

"How did you survive?"

"I didn't have a choice. I had to live. So I sang your song."

"Our song."

I min ungdoms tidiga tonår, nånstans på vårkanten 2002 lånade min lillebror (aka broder Daniel) ett playstation av en kompis. Är inte helt hundra på om det var pga mitt tjatande eller om han gjorde det av egen fri vilja så att säga. Vad jag däremot minns är att jag nästan direkt gjorde en vild chansning och införskaffade Final Fantasy IX. Yep, jag gick och köpte ett spel till en konsol jag inte ens ägde. Men såhär i efterhand kan jag inte ge mig själv nog med credd för det där köpet. Hade vid den tiden spelat både FFIV, V,och VI på emulator och dreglat över SUPER PLAYs fyrasidiga recension (betyg 10/10 för er som undrar) av spelet ett bra tag vid det laget. Kommer fortfarande ihåg hur jag lusläste texten om och om igen, memorerade bilderna och funderade vad de egentligen föreställde (grafik på den tiden var inte den skarpaste, kidz).

Jag gick t.o.m med så långt att jag laddade ner en flera hundra sidor lång textguide till spelet som jag började läsa. Även om författaren inte antecknat all dialog ord för ord så fick jag ändå en ganska bra beskrivning av storyn under de inledande timmarna av spelet.


"I have a favour to ask of you. I wish to be kidnapped... right away!"

"I shall hereby do my best to kidnap you!"


För er där ute vars tv-spelande sträcker sig till lite tennis i Wii Sports eller som liten kanske lirade Mario till NES/SNES så ska jag göra mitt bästa för att se till så ni också kan hänga med. Kommer inte gå in på de speltekniska aspekterna, dvs hur exakt man spelar. Blir bara en massa tech-talk då.

Final Fantasy är en spelserie som sträcker sig tillbaka till tv-spelshistoriens begynnelse dvs 80-talet, närmare bestämt 1987. Fram till del 5 hade serien en särpräglad fantasyton med magiker, drakar osv i en medeltida värld (vanligt fantasy-stuff alltså), men i och med del 6 började den också hämta stor inspiration från science fiction. Robotar och futuristiska fästningar började dyka upp bland alla medeltida små byar och man kunde ana en betydligt råare ton som inte funnits där förut.

Allt detta formligen exploderade i de nästföljande delarna: nr 7 och 8. Spel som jag uteslutande räknar som mörka sci-fihistorier med få inslag av fantasy. Allt det här verkade dock gagna serien som nu var mer populär än nånsin (detta är runt 1997-2000). Så vart tar vi vägen härnäst?



Final Fantasy IX är precis allt vad dess två föregångare inte var: ljust, vackert och mysig så det förslår. Borta är alla dystra mako-generatorer från VII och väck är bittra emo-Squall från VIII. Istället kastas man som spelare in i en fantastisk fantasy-värld där inget krut sparats på detaljer och unika platser som tagna ur den bästa av sagor. Adelstaden Treno där kortspelsturneringar hålls; Burmecia, staden med det eviga regnet; Black Mage Village, oasen för döende svartmagiker eller högteknologiska Lindblum med sitt myller av luftskepp.

Till slut gör ett spel i serien skäl för sitt namn: Final Fantasty. För det här är verkligen den ultimata fantsin (in your face, Cloud).

Final Fantasy IX är en nostalgisk tillbakablick till en tid då chocobos rusade fritt över gröna ängar och då fagra prinsessor skrev iväg på drakar mot en klarblå himmel. Designen på karaktärerna känns väldigt old school i och med att man valt att göra dom kortare och mer "cartoonish". Men tror inte att FF9 är ett barnspel även om själva looken är betydligt mera barnvänlig än del 7 och 8. Oh no, historien som sträcker sig över fyra episka CD-skivor är allt annat än Disney-vänlig.


To be forgotten, is worse than death!


Vill inte gå in för mycket i innehållet i storyn för er där ute som ännu inte fått uppleva denna pärla men den är intressant på flera sätt. Inledningen spelar tex på klyschan om den kidnappade prinsessan: skillanden här är bara denna dam i nöd mer än gärna vill bli kidnappad! Spelet är dessutom otroligt skickligt i att vagga in en i tron att allting är glasklart för att sen dra av lager efter lager i en komplott som är allt annat än klyschig. Förutom detta så känns historien verkligen lång. Inte på något negativt sätt. Spelet är drygt 50 timmar långt och under den tiden hinner du färdas över (SPOILER!) två världar, fyra kontinenter, ett dussintal städer och byar, träffa oförglömliga karaktärer och uppleva händelser som tagna ur en maffig blockbuster! Jag skulle inte villa trimma ner spelet en sekund utan allt som sker, sker av ett syfte: antingen för storyns skulle eller för karaktärernas.




Och nu till den punkt där också de mest kritiska FF9-spelare inte käfta emot: karaktärerna.

Vivi. Zidane. Garnet. Steiner. Quina. Freya. Eiko. Amarant.

Det finns inget spel som ens kommer i närheten av såhär briljanta och välskrivna karaktärer. Inget skämt. Inte ens något annat spel i den här serien. Final Fantasy VI, VIII och X gör alla sitt bästa (FFXIII kanske lite väl mycket). Men för att hitta sånhär fantastisk karaktärsskildring så får man leta i böcker eller på film. Det finns inga karaktärer som ligger mig så nära. Alla man stöter på har sina egna problem och dilemman här i livet som berör så att det gör ont. I varje konversation (och tro mig det är många!) lyser karaktärernas personlighet igenom. Läste också en recension där kritikern jämförde de åtta huvudkaraktärerna med alla de egenskaper som gör oss mänskliga där varje karaktär representerar en del av oss själva. Igenkänning helt enkelt. För mig personligen är den tystlåtne och blyge svartmagikern Vivi favoriten. Hans tankar om liv och död, vad det egentligen innebär att leva och vad vårt syfte här i världen är, är så spot on gestaltade att man verkligen hejar på den lille krabaten.

Vid det här laget har jag förhoppningsvis väckt ett intresse hos er eller så suckar ni bara åt mig. Det kommer iaf jag att göra om några år när jag läser igenom detta. Men frågan jag ofta ställer mig är: håller det idag? Kan jag verkligen känna den extas som jag kände som trettonåring? Såklart inte. Första gången är unik, men så är också andra, tredje, fjärde och femte gången. Det var lite med den ifrågasättande attityden som jag påbörjade min femte spelrunda strax före jul. Hade inte kört om spelet sen gymnasietiden så lite nervös var man ju. Men så fel man kan ha. Nu när man är äldre och mer erfaren (hmm) så betyder storyn nästan ännu mer och det som jag var rädd för skulle vara ett nostalgiskt minne visade sig fortfarande vara ett fantastiskt spel=)

Jag inser nu att jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet om spelet: hur bad-ass creepy Kuja är, hur vacker grafiken fortfarande är eller hur Nobou Uematsus soundtrack bara tycks bli bättre och bättre med åren...

Vill dock återkomma till det jag sa ibörjan. Final Fantasy IX uppmärksammades såklart med pompa och ståt när det släpptes precis som vilket annat spel i serien. Recensionerna var oerhört positiva men reaktionen från fans var... konstig=P



Final Fantasy IX är spelet som ytterst sällan nämns i diskusioner om serien. Det fick aldrig en hel uppsjö av merchandise som FF7, 8, 10 eller 13 fick osv, osv... Kanske beror det på att det representerar allt det som serien inte var vid den tidpunkten: ljus, glatt och gulligt. Ingen av karaktärerna hade coolt spretigt hår och ett 100 kg tung svärd och själva sättet man spelade var inte på något sätt revolutionernade eller annorlunda än tidigare i serien. Så klassiskt men ändå så annorlunda då.

Kan man kalla en spel för mainstream-indie? I såna fall är FF9 det. Folk hade en viss förväntan. De som varit med sen begynnelsen förstod kopplingen till seriens rötter men alla de miljontals spelare som introducerats till spelen via del 7 och 8 (americans, I'm looking at you) fattade inte grejen. Själv så tilltalades jag av det. Det här spelet är så personligt för mig att jag är glad över att det inte söndermjölkas *host* FF7 *host*.

Det här är mitt spel. Nuff said.

Btw, om ni gör en remake av spelet, Sqaure-Enix: snabba upp battlesystemet och låt oss inte se samma svepande panoreringar inför varje fight!

För en profsigare look av spelet kan ni klicka HÄR. Gametrailers egen retrospective om FF-serien. FF9-delen börjar efter 8 min.

Kom förresten ihåg en fake-trailer jag gjorde för några år sen med CGI-bitar ur spelet. Kolla in den ifall ni vill vettja.

Söndag 19:e juni! Då smäller det... iaf för amerikanarna, men kom igen nintendo! Inte kan ni väl låta oss européer vänta så mycket längre? Räkna med att jag campar vid brevinkastet på måndag i väntan på att spelet dimper ner. Måste bara skaffa mig en 3DS först.

=)


A golden opportunity!^^

Medan jag väntar på att mina pizzarester ska värmas i ugnen (yep, kör hardcore och skippar mikron idag) passar jag på att blogga om veckans events...

Här kommer ett litet bittert inlägg.

Köpte ny dator förra veckan (måndags) men fanskapet har inte gett mig en lugn stund. Har krånglat, kraschat, frusit, låste sig, ja, you name it, allt som en dator kan drabbas av känns det som... Skulle inte bli förvånad om den t.o.m gått och fått klamydia. Råkade tex ut för min första blue screen efter fyra dar. Det ska inte ske! Har provat att formaterat om den en gång men icke. I 90% av fallen som jag sätter på den kommer jag inte till skrivbordet utan fastnar i nån "datorreparatör" som förklarar att hårddisken troligtvis måste bytas. Jippie! Så nu skall den iväg på lagning och jag hoppas fan att garantin täcker felet. Annars blir det sista gången jag köper toshiba.

Baj från en bitter Sebbe...

GAAAAAHH!! "Not my daughter, you bitch!" Den är med i filmen! YES! YES! YEEEES! WOOOHO! Nu kan dom göra vad fan dom vill, men yes, Warner Brothers kunde inte duka under för trycket! Just den repliken och scenen var det jag va mest orolig för att de skulle dumma ner till nåt mera barnvänligt men nope! Fan va glad jag är!

Och ja, ni som inte fattat det, jag snackar om Harry Potter och dödsrelikerna del 2=) De hade en testscreening av filmen i Chicago igår och potter-världen på nätet håller på att explodera just nu. Bara att surfa in på leaky eller mugglenet om ni vill läsa rapporterna.

Så... nu kan jag lugna ner mig och lyssna på leakys podcastrapport...

Både mars och februari har varit två riktiga höjdarmånader på musikfronten! Flera av mina favoritband har släppt nya skivor så här kommer en radda tips till er!

Within Temptation - The Unforgiving (album) - In the middle of the night

The Sounds - Something to die for (album)- Better off dead

 

Även Rise Against (Endgame) släppte nytt album men har bara lyssnat igenom det två gånger så lite svårt att tipsa låt.

 

Snubblade också över ett youtube-konto häromveckan med ett band kallat ALL CAPS. Jävligt skön blandning på pop och techno med enstaka akustiska låter också. Härligt nördiga är de också med refersener till bla tv-spel och zombies (nom-nom-nom) i sina låttexter=) Killen i duon är dessutom tydligen en av medlemmarna i wizzard rock-bandet Ministry of Magic (yeah, Harry Potter!).