En ganska grå söndag (Söndag 25/7)
Sammanfattning av en ganska grå och trist söndag.
Vaknade vid halv elva efter att ha dröm flera mysko drömmar, tyvärr kommer jag inte ihåg en enda av dem men grymma det var de (ska väl tacka Inception för att min drömverkstad ökat på kreativiteten)! Därefter satte jag mig vid datorn och vann två aktioner på tradera: de japanska versionerna av Final Fantasy IV (225 rikstaler!=O) respektive Final Fantasy V (205 spänn!). Konkuransen var i stort sett obefintlig så fick loss dessa guldklimpar till maximal billighet=P Inte ovanligt att man brukar få ge 600+.
Sen åt jag gröt. Gott men behöver nog sylt.
Sen slapp vid datorn nån timme innan jag styrketränade i drygt 45 min. Kollade sen med Johan om han ville komma över och lira pingis (ingen chans för utomhusaktiviter, värdet är verkligen så pissgrått det kan bli här). Han skulle höra av sig senare så beslöt mig för att ta itu med en uppgift jag skjutit upp ett par dar... Packetera och frysa in köttfärs samt laga till asmycket köttfärssås. Minns att jag bokade tid i tvättstugan också därimellan (ni hör vilka tuffa utmaningar jag tar mig an denna söndag).
Har också klippt färdigt Rena Rasmus, en kortfilm som jag spelade in med Marika och Kerin i slutet av april. Redigeringen har gått allt trögare och trögare eftersom min dator inte tycker om högupplöst material men nu är den redo för sin första test screening=)
Lirat Smash Bros Brawl också. Spelade online med Peter igår så har fått upp suget igen för spelet. Nu när Mario Galaxy 2 är avklarat har man tid att sätta tänderna (eller nävarna) i andra spel...
Bidde ingen pingis idag så nu drar jag igång ett Evil Dead-marathon istället!
Hajdå
Vaknade vid halv elva efter att ha dröm flera mysko drömmar, tyvärr kommer jag inte ihåg en enda av dem men grymma det var de (ska väl tacka Inception för att min drömverkstad ökat på kreativiteten)! Därefter satte jag mig vid datorn och vann två aktioner på tradera: de japanska versionerna av Final Fantasy IV (225 rikstaler!=O) respektive Final Fantasy V (205 spänn!). Konkuransen var i stort sett obefintlig så fick loss dessa guldklimpar till maximal billighet=P Inte ovanligt att man brukar få ge 600+.
Sen åt jag gröt. Gott men behöver nog sylt.
Sen slapp vid datorn nån timme innan jag styrketränade i drygt 45 min. Kollade sen med Johan om han ville komma över och lira pingis (ingen chans för utomhusaktiviter, värdet är verkligen så pissgrått det kan bli här). Han skulle höra av sig senare så beslöt mig för att ta itu med en uppgift jag skjutit upp ett par dar... Packetera och frysa in köttfärs samt laga till asmycket köttfärssås. Minns att jag bokade tid i tvättstugan också därimellan (ni hör vilka tuffa utmaningar jag tar mig an denna söndag).
Har också klippt färdigt Rena Rasmus, en kortfilm som jag spelade in med Marika och Kerin i slutet av april. Redigeringen har gått allt trögare och trögare eftersom min dator inte tycker om högupplöst material men nu är den redo för sin första test screening=)
Lirat Smash Bros Brawl också. Spelade online med Peter igår så har fått upp suget igen för spelet. Nu när Mario Galaxy 2 är avklarat har man tid att sätta tänderna (eller nävarna) i andra spel...
Bidde ingen pingis idag så nu drar jag igång ett Evil Dead-marathon istället!
Hajdå
LÖN (Fredag 23/7)
En tur bort (Onsdag 21/7)
Såg precis en film som hette Away We Go. Den handlade om ett skönt par i 30-årsåldern som reste runt i USA för att hitta den perfekta platsen för deras barn att växa upp (och även för de själva i slutändan). Hade inga större förväntningar även om jag vet att jag gillar lätt skruvade indiefilmer, men den här va faktiskt riktigt sevärd.
Såg en annan liknande film för ett tag sen, The Go-Getter (skitgrym! SE DEN!), som också handlade om ett liknande tema: att man genom en resa finner sig själv. Må låta som en banal klyscha men tror faktiskt att jag själv hade varit i behov av en sån. Nästan 15 års skoltid har tagit slut för min del och jag känner mig ganska rejält lost helt enkelt=P I'm on my own now.
Man skulle behöva få svart-på-vitt vad man är ämnad för. Även om jag inget har nåt emot en lösryckt tillvaro så hade det varit gött att vet vad jag vill med mitt liv egentligen=P
Kände mig nästan overkligt hemma i Strömstad under min tre veckor där. Även om man definitivt vuxit bort därifrån så saknar jag allt folket. Förfan, jag var ju inte färdig med er! Jävla STRIX-jobb...
Såg en annan liknande film för ett tag sen, The Go-Getter (skitgrym! SE DEN!), som också handlade om ett liknande tema: att man genom en resa finner sig själv. Må låta som en banal klyscha men tror faktiskt att jag själv hade varit i behov av en sån. Nästan 15 års skoltid har tagit slut för min del och jag känner mig ganska rejält lost helt enkelt=P I'm on my own now.
Man skulle behöva få svart-på-vitt vad man är ämnad för. Även om jag inget har nåt emot en lösryckt tillvaro så hade det varit gött att vet vad jag vill med mitt liv egentligen=P
Kände mig nästan overkligt hemma i Strömstad under min tre veckor där. Även om man definitivt vuxit bort därifrån så saknar jag allt folket. Förfan, jag var ju inte färdig med er! Jävla STRIX-jobb...
She & Him (Söndag 18/7)
Ni läsare behöver få höra lite svalkande cool musik i denna sommarhetta så varför inte lyssna på mitt absoluta favoritband just nu: She & Him, bandet som består av musikern Matt Ward och skådespelaraktrisen (och hetingen^^) Zooey Denschenel (ni som sett (500) Days of Summer bör känna till henne, om inte shame on you).
Lyssna också på Gonna Get Along Without You Now och Thieves.
Lyssna också på Gonna Get Along Without You Now och Thieves.
Sebastian flyttar in (Onsdag 14/7)
Kastar iväg ett kort inlägg från STRIX... Vet inte hur många ögon jag har på mig så håller det kort.
Ja, som ni säkert förstått så är jag back in Stockholm igen. Kom hit i söndags på kvällen. Blev till att slagga direkt för att sedan gå upp tidigt. Har börjat jobba som klippass på Berg flyttar in som kommer sändas på TV4 till hösten. Kändes lite vemodigt att lämna Strömstad, har verkligen haft en toppentid där, men känns skitbra att ha fått mitt första ordentliga jobb in tv-branschen (att dra ett avspärrningsband fram-och-tillbaka under en dag på Våra vänners liv räknar jag väl inte riktigt som min yrkesmässiga höjdpunkt).
Än så länge då? Jo, har inte hänt så mycket. De har först idag fått upp alla redigeringsstationerna och fram tills dess har jag suttit tillsammans med Ingrid the praktikant och hjälpt henne med att logga material (...tjoho...men kanske kan få till en löneförhöjning då jag multitaskar^^(klippassar och loggar samtidigt:)).
Ja, som ni säkert förstått så är jag back in Stockholm igen. Kom hit i söndags på kvällen. Blev till att slagga direkt för att sedan gå upp tidigt. Har börjat jobba som klippass på Berg flyttar in som kommer sändas på TV4 till hösten. Kändes lite vemodigt att lämna Strömstad, har verkligen haft en toppentid där, men känns skitbra att ha fått mitt första ordentliga jobb in tv-branschen (att dra ett avspärrningsband fram-och-tillbaka under en dag på Våra vänners liv räknar jag väl inte riktigt som min yrkesmässiga höjdpunkt).
Än så länge då? Jo, har inte hänt så mycket. De har först idag fått upp alla redigeringsstationerna och fram tills dess har jag suttit tillsammans med Ingrid the praktikant och hjälpt henne med att logga material (...tjoho...men kanske kan få till en löneförhöjning då jag multitaskar^^(klippassar och loggar samtidigt:)).
Onion Fighters (Fredag 9/7)
Spelade in en kortfilm häromdan: Onion Fighters, det lagom lökiga spelet=p En slags parodi på alla beat'em up-spel som finns därute. Har vart sugen ända sen jag såg Hey Baberiba-gänget göra en liknande grej... men inte lika bra!
See for yourselfs men känner mig själv jävligt nöjd:) Kanske att man släpper en uppföljare nån gång med fler karaktärer, men tills vidare så får Barbara och Lasse räcka. Och för er AVID-nördar där ute... denna film är gjord helt i Sony Vegas (med viss hjälp av photoshop), så sug på den!
Tack även till Sandra (Lasse), Sofia (Barbara) och Jessica (bitchen i bilen)!
CC & MG2-recension (Lördag 3/7)
Med risk för att det här inlägget kommer bli jävligt lång (min FF13-recension anyone?) så lovar jag att hålla mig så kort jag kan. Ska dessutom iväg och jobba om mindre än två timmar.
Vi börjar med den gamle av de två!
(Släpptes 1999. Jepp, jag är en aning sent ute)
Uppföljaren till ett av det mest hyllade RPG:na nånsin (Chrono Trigger), och enligt många även ett av världens bästa spel. Hur följer man upp det? Keep on reading...
STORY
För ovanlighetens skull när det gäller Square så är CC inte bara en helt fristående uppföljare utan ju längre in i spelet man kommer desto fler trådar och karaktärer från CT dyker upp. Tyvärr spelar det ingen roll för allt eftersom flippar storyn ut mer och mer tills allt som återstår är en enda röra av tidsresande, andra dimensioner, anda ickeexisterande tidsuniversum och klonade urtidsdrottningar... Tråkigt att CT som hade en relativt straightforward historia ska få en så flummig uppföljare.
Den tunna (eller blytugna) storyn vägs dessvärre inte upp av starka karaktärer heller. Håll i er nu men CC innehåller totalt 45 st spelbara gubbar, som man kan låsa upp via olika side-quests, varav bara 1 av dem kan räknas som en fullt utvecklad karaktär (Kid). Spelets huvudroll Serge tillhör dessutom den skara tv-spelshjältar som inte säger ett pip under spelets gång precis som Chrono eller Zelda-seriens Link.
GRAFIK
Har en bit kvar upp till FF9-nivå men ger definitivt FF8 en ordentlig match. Vackra nästan pastellmålade bakgrunder. Tyvärr dras det hela ner av ganska dåligt animerade karaktärer och fiender.
LJUD
Lyssna HÄR. Precis. Det här spelet har en av de absolut bästa låtarna jag nånsn hört i ett tv-spel. Den övriga musiken håller kanske inte lika hög standard, men det här är ändå så jävla bra att nåt annat än full pott här hade varit ett skämt. Dessutom ännu ett bevis på att den bästa RPG-musiken gjordes under den här och SNES-eran. Desutom tyckte jag faktiskt det va riktigt skönt att spelet saknar röstskådespelare. Gött att få läsa och bilda sig en egen uppfattning om hur karaktärerna låter.
KONTROLL
De först timmarna av CC är en blandning av extremt nostalgi och en enorm saknad av FF13. Spelet är vackert, fluffigt och jag kastas tillbaka i tiden till början av 2000-talet då jag spelade FF9 för första gången. Kontrollen utanför battle är densamma. Att man dessutom slipper random encounters (något som va extremt unikt -99 och i viss mån faktiskt fortfarande är) är alltid ett plus. Men så fort det är fightingdags inser jag att klockan sprungit ifrån spelet ganska rejält. Att göra som jag, gå från FF13:s süpersnabba och actionbetonade fighter, till CC:s mera strategiska ta-din-tid-bataljer visade vara betydligt svårare än jag trott. Inte förrän efter 10-15 timmar hade jag vant mig vid de klassiska turbaserade striderna. Även om spelets elementsystem där man equippar ens karaktärer med magier och items i olika fack är unikt och bra så får man ändå snällt sitta och vänta när ens karaktärer, en och en, utför sin attack för att sen beskåda fiendens anfall. Det gäller att ha tålamod med andra ord.
TOTALT
Storyn och bristen på några karaktärer att bry sig om skapar ett stort hål som CC aldrig lyckas täppa igen. Det är så förbannat synd. Spelet är vackert, låter stundtals fantastiskt och har ett helt OK battlesystem. Önskar verkligen att känslan av att "det här kan va bland det bästa jag spelat"" som infann sig under de härligt nostalgiska första timmarna hållt i sig...
BETYG: 3/5
Ok, ja, men det där va väl ändå hyfsat kort=P
Det här kommer bli lätt! Trust me!
STORY
Ehhh... Vi skippar väl den här kategorin. Ni vet väl alla redan att ni-vet-vem har kidnappad hon-där?
GRAFIK
Även om det i stort sett är exakt samma grafik som i ettan är det fortfarande Wii:s snyggaste spel. Fluffigt och glansigt!
LJUD
Nintendo fortsätter sin pampiga orchestersaga i Galaxy 2 och levererar kanske inte fullt lika bra musik som i del 1, men även detta spel utdelar jag med glädje full pott i musikkategorin. Många bra remixar på äldre mario-låtar också. Smakprov: Fluffy Bluff Galaxy. NOM-NOM-NOM! =)
KONTROLL
Samma upplägg som i ettan: samla ett visst antal stjärnor för att avancera till nästa nivå. Funkar fortfarande klanderfritt. Hub-världen från de övriga 3D-Mariospelen är lite överraskande dock borta och ersatt med ett overworldssystem som osar Super Mario Bros 3 lång väg. Har inga problem med detta. Välj en bana och kör. Snabbt och enkelt. Mario kontrolleras exakt likadant vilket åter igen bara är bra. Why fix something that ain't broken?
TOTALT
Förväntade mig inget annat än en fempoängare här och inte blir man besviken! Galaxy 2 är mer av allt. Fler stjärnor, svårare uppdrag, ännu mer galna banor, nya power-ups (Borren FTW!), Yoshi (XD)... Nintendo får jobba hårt för att överträffa det här.
BETYG: 5/5^^
Puh, färdig... och ja, vettefan om "kort" är rätt ord men there you have it!
Vi börjar med den gamle av de två!
(Släpptes 1999. Jepp, jag är en aning sent ute)Uppföljaren till ett av det mest hyllade RPG:na nånsin (Chrono Trigger), och enligt många även ett av världens bästa spel. Hur följer man upp det? Keep on reading...
STORY
För ovanlighetens skull när det gäller Square så är CC inte bara en helt fristående uppföljare utan ju längre in i spelet man kommer desto fler trådar och karaktärer från CT dyker upp. Tyvärr spelar det ingen roll för allt eftersom flippar storyn ut mer och mer tills allt som återstår är en enda röra av tidsresande, andra dimensioner, anda ickeexisterande tidsuniversum och klonade urtidsdrottningar... Tråkigt att CT som hade en relativt straightforward historia ska få en så flummig uppföljare.
Den tunna (eller blytugna) storyn vägs dessvärre inte upp av starka karaktärer heller. Håll i er nu men CC innehåller totalt 45 st spelbara gubbar, som man kan låsa upp via olika side-quests, varav bara 1 av dem kan räknas som en fullt utvecklad karaktär (Kid). Spelets huvudroll Serge tillhör dessutom den skara tv-spelshjältar som inte säger ett pip under spelets gång precis som Chrono eller Zelda-seriens Link.
GRAFIK
Har en bit kvar upp till FF9-nivå men ger definitivt FF8 en ordentlig match. Vackra nästan pastellmålade bakgrunder. Tyvärr dras det hela ner av ganska dåligt animerade karaktärer och fiender.
LJUD
Lyssna HÄR. Precis. Det här spelet har en av de absolut bästa låtarna jag nånsn hört i ett tv-spel. Den övriga musiken håller kanske inte lika hög standard, men det här är ändå så jävla bra att nåt annat än full pott här hade varit ett skämt. Dessutom ännu ett bevis på att den bästa RPG-musiken gjordes under den här och SNES-eran. Desutom tyckte jag faktiskt det va riktigt skönt att spelet saknar röstskådespelare. Gött att få läsa och bilda sig en egen uppfattning om hur karaktärerna låter.
KONTROLL
De först timmarna av CC är en blandning av extremt nostalgi och en enorm saknad av FF13. Spelet är vackert, fluffigt och jag kastas tillbaka i tiden till början av 2000-talet då jag spelade FF9 för första gången. Kontrollen utanför battle är densamma. Att man dessutom slipper random encounters (något som va extremt unikt -99 och i viss mån faktiskt fortfarande är) är alltid ett plus. Men så fort det är fightingdags inser jag att klockan sprungit ifrån spelet ganska rejält. Att göra som jag, gå från FF13:s süpersnabba och actionbetonade fighter, till CC:s mera strategiska ta-din-tid-bataljer visade vara betydligt svårare än jag trott. Inte förrän efter 10-15 timmar hade jag vant mig vid de klassiska turbaserade striderna. Även om spelets elementsystem där man equippar ens karaktärer med magier och items i olika fack är unikt och bra så får man ändå snällt sitta och vänta när ens karaktärer, en och en, utför sin attack för att sen beskåda fiendens anfall. Det gäller att ha tålamod med andra ord.
TOTALT
Storyn och bristen på några karaktärer att bry sig om skapar ett stort hål som CC aldrig lyckas täppa igen. Det är så förbannat synd. Spelet är vackert, låter stundtals fantastiskt och har ett helt OK battlesystem. Önskar verkligen att känslan av att "det här kan va bland det bästa jag spelat"" som infann sig under de härligt nostalgiska första timmarna hållt i sig...
BETYG: 3/5
Ok, ja, men det där va väl ändå hyfsat kort=P
Det här kommer bli lätt! Trust me!
STORY
Ehhh... Vi skippar väl den här kategorin. Ni vet väl alla redan att ni-vet-vem har kidnappad hon-där?
GRAFIK
Även om det i stort sett är exakt samma grafik som i ettan är det fortfarande Wii:s snyggaste spel. Fluffigt och glansigt!
LJUD
Nintendo fortsätter sin pampiga orchestersaga i Galaxy 2 och levererar kanske inte fullt lika bra musik som i del 1, men även detta spel utdelar jag med glädje full pott i musikkategorin. Många bra remixar på äldre mario-låtar också. Smakprov: Fluffy Bluff Galaxy. NOM-NOM-NOM! =)
KONTROLL
Samma upplägg som i ettan: samla ett visst antal stjärnor för att avancera till nästa nivå. Funkar fortfarande klanderfritt. Hub-världen från de övriga 3D-Mariospelen är lite överraskande dock borta och ersatt med ett overworldssystem som osar Super Mario Bros 3 lång väg. Har inga problem med detta. Välj en bana och kör. Snabbt och enkelt. Mario kontrolleras exakt likadant vilket åter igen bara är bra. Why fix something that ain't broken?
TOTALT
Förväntade mig inget annat än en fempoängare här och inte blir man besviken! Galaxy 2 är mer av allt. Fler stjärnor, svårare uppdrag, ännu mer galna banor, nya power-ups (Borren FTW!), Yoshi (XD)... Nintendo får jobba hårt för att överträffa det här.
BETYG: 5/5^^
Puh, färdig... och ja, vettefan om "kort" är rätt ord men there you have it!
