The Chronicles of Zelda DEL 3 (Torsdag 28/1)
(1992, Super Nintendo/SNES)Säger det på en gång. Nej, A Link to the Past är inte det bästa spelet i serien. Faktum är att det här är ett av de två spel i serien som till en början gjort mig lätt besviken. Jag förväntade mig världens bästa spel...eller åtminstone nåt åt det håller. Hittade det i nyskick i en leksaksaffär för en herrans massa år sen (runt 2001 tror jag) bortglömt i ett hörn för det hutlösa priset 199 rikstaler! Är fortfarande det bästa kap jag nånsin gjort med tanke på vad man kan få betala för spelet på tradera och ebay.
Varför gillar jag det inte gillar det lika mycket som den övriga fanbasen då? Har en någorlunda säker teori om att jag spelade det i fel ordning. Vid den tidpunkt jag fick tag på spelet hade jag redan klarat många andra av spelen i serien och tiden hade helt enkelt sprungit ifrån den här gamla godingen. Dessutom fick jag inte uppleva den pärs som Zelda II måste varit. Att efter fyra år äntligen få den värdiga uppföljare till originalet måste varit som en skänk från ovan. Allt det som va bra med ettan var tillbaka och 100 gånger bättre här (tänk transformers 2 fast bra). Master Sword introducerades, temat med två olika världar dök upp för första gången och Link lärde sig sin spin-attack (hiaaaa)! Premissen var densamma: Zelda skulle åter igen räddas från Ganon men ho-ha så otroligt mycket bättre det var den här gången.
En annan något udda tradition som skapades i del 3 va Nintendos fascination av ögon-bossar. Kom ihåg det allihopa! Vill du döda nånting, go for the eye! Det löser allting. Iaf i landet Hyrule. Det va också i denna del som man i efterhand kan se tendenser till att Zelda-seriens timeline började fucka up sig big time, men det tar vi en annan gång...=P
Here's looking at you kid.
Tune in tomorrow for the next part...
Kommentarer
Trackback
