The Couch

Sverige-Tyskland 4-4-. BOOM! Upphämtning i andra halvlek. Såg bara några minuter av matchen här på jobbet men facebook berättade allt för mig sen. I såna här stunder som jag verkligen önskade att jag brydde mig om fotboll. Hade vart kul att få känna den gemenskapen att typ krama en främmande gubbe på krogen bara för att man hejar på samma lag.

 

Så. Nog om sport och vidare till viktigare grejer... som att jag jagade fallande gula löv häromdan. Yeah, jag sa ju att det var viktigt. Och innan ni rör eran muspekare upp mot x-krysset så håll ut. Det finns en baktanke.

 

Jag var ute och joggade häromdan när jag kom till ett ställe med en stor lönn vars gula löv rasslade sig ner mot marken. Jag kastade ett öga över axeln. Kusten var klar. Kör! Därefter följde tre-fyra minuter där jag, fokuserad till 100%, jagade fallande löv som fintade och vred sig i vinden. Allt för att göra mitt uppdrag så svårt som möjligt: jag skulle minsann fånga ett löv!

 

Varför?

 

För att det var kul. Nuff said. Man borde oftare bara släppa loss på liknande sätt. På köpet fick jag också en filmidé som jag ska försöka utveckla.

 

Igår fick jag dessutom ett löv rätt på huvudet. Bara sådär. Jag ser det som en påminnelse. Ett tecken. Ägna mer tid åt att jag löv. Ägna mer tid åt att bara göra sånt man vill.

 

Sådär! Det får räcka med moralkakor för denna gången. Men o, sicken god kaka, va?