The Couch

Nu när det är ganska exakt två veckor kvar till Peter Jackson vill att vi ska vallfärda till biograferna, ta på oss Gandalf-skägget och bara njuta av den första Sagan om Ringen-filmen på nästan exakt nio år så vad kan vara mera passande att jag som undertecknad film-och-fantasy-nerd skriver en rad om mina förväntningar! Är ganska kass på plunga ut filminlägg här på bloggen så ni som saknat det får här nåt att läsa. Alla ni andra får bara hålla till godo! Har inte jag nån gång lyssnat på erat prat om hästar, Star Trek eller vafan ni nu har för hobbys, eh?

 

Alla tre LOTR-filmern tillhör fortfarande toppskicket i min värld (även om Två tornen svajjar på gränsen till kanske ett krystat dvärgskämt för mycket). Ni som känner mig vet ju att min akilleshäl och den genre som mitt hjärta dunkar hårdast för är fantasy och jag ska inte sticka under stolen med att jag har lätt att falla för snygg och påkostad sådan. Men all ball monsterdesign i världen kan inte rädda en film med svagt manus och urholkade karaktärer *host* Eragon, Guldkompassen, Beowulf *host*. Tyvärr drar ju många blockbusters idag mot tendensen att bara vräka på med effekter och hoppas vi sväljer allt med hull och hår utan det minsta tecken på karaktärsfokus. Men jag tror på P.J! Han och sina cowriters, Philippa Boyens och frugan Fran Walsh, har bevisat trefaldigt att dom vet hur otroligt viktigt det är att vi bryr oss om karaktärerna i en film. Och nu när Pans Labyrint-geniet Guillermo del Toro också har varit med och skrivit låter det på pappret som om inget kan gå fel.

 

Eller?

 

Min absolut största farvåg är att dom varit för trogna boken. The Hobbit är en barnbok rätt och slätt med roliga talande djur och 13 hurtiga dvärgar i huvudrollen. Mardrömmen om att vi ska behöva stå ut med 13 tjoande Gimlis i rödtofsluvor får till och med undertecknads mage att vända sig. Hur vet han detta då? Jo, undertecknad har nämligen precis läst ut boken för en andra gång (förra gången var på högstadiet) och det är en synnerligen gladmynt resa med en Gandalf som mest är en lustigkurre till trollkarl som kastar brinnande kottar på sina fiender. Han gör verkligen det. Yup. Åter igen: var...inte...för...troga...förlagan!

 

Tolkien skrev The Hobbit i ett helt annat skede i sitt liv. Han hade inte knåpat ihop hela det universum som skulle blomma ut i Sagan om Ringen 10-15 år senare. Glädjande nog verkar alla rapporter och trailers tyda på att Jacson & Co har expanderat denna 30-talsbarnbok för att matcha tonen han satte i de övriga filmerna genom att bla inkoperara (googla det ordet ni!) många karaktärer från Sagan om Ringen. Smart som gubben Tolkien var skrev han många tillbehöv till LOTR med sidohistorier som egentligen har otrolig relevans i förhållandet till det som sker i The Hobbit. Allt detta har P.J också valt att baka in i filmversionen. Mina förhoppningar är att allt detta kommer leda till en film som tonar ner flamshumorn från boken och samtidigt tar ett kliv uppåt rent episkt för att verkligen kunna matcha den förra triologin. För boken gör då verkligen inte det!

 

Min andra misstanke är att filmen kommer spela för mycket på nostalgi. Ja, vi älskar och dyrkar det mesta som du gjorde för 10 år sen men ge oss något nytt, Jackson. Även om en stor del av behållningen garanterat kommer ligga i att återse gamla karktärer och platser så håller jag tummarna för att han vet att gammal mat till slut också börjar smaka illa. Har redan lyssnat igenom soundtracket (yep, skaka ni på huvudet men denna man (jag) älskar att frossa mig i spoilers...på en lagom nivå...oftast!) och tyckte iaf där att den träffade en bra balans mellan gammalt och nytt men återstår att se hur den passar till filmen.

 

Nä, de flesta av er har nog slutat läsa för länge sen och skrollat ner till vad ni tycker ser ut som ett filmklipp och voila! Det är precis vad det är. Klicka...eller inte klicka!