The Couch

Jag såg en tjej på tåget idag.

Jag väljer att kalla henne Åsa.

Åsa var helt fantastisk.

Åsa påminde lite om en ung Naomi Watts.

Fast lite, lite rundare i ansiktet. Och med sju finnar.

Åsa kanske var 17, 18 år.

Jag ville prata med Åsa, men Åsa hade en kompis och sin mamma med sig.

Så istället tittade jag på Åsa.

I smyg. Ibland.

Jag tog av min mina hörlurar för att höra hur Åsa lät.

Åsa var så fin.

Åsa klev av på Stockholm central.

Jag ville springa efter. Berätta.

Men det gjorde jag inte.

Troligtvis kommer jag aldrig få se Åsa igen.

Suck...

Gonatt!